Har trampat runt som en äggsjuk höna i väntan på att ugnen ska bli klar och vi får glasera skröjen. Gå och gör nån nytta, blogga en stund, säger AK, och då gör jag väl det då.

Sista dagen idag för att skapa och kreera det som ska med på Julmarknaden, sen kommer ugnen att gå hela veckan fram till fredag kväll.

Mycket nytt och roligt kommer vi att kunna visa upp om nu allt går som det ska på slutspurten. Nya leror och glasyrer har vi testat under hösten på både gott och ont. Vi har Rakubränt en hel del, ibland med klena resultat med smällar och poffar som garnering. Trots allt så har man nog ett kalasjobb att komma till varje morgon, där den ena dagen inte är den andra lik. Där vi stöter och blöter, fantiserar, respekterar och försöker i mångt och mycket att leverera.

Nu kommer vi vart eftersom att ställa ut och dekorera i butiken, göra plats för allt trevligt folk som brukar dyka upp, ordna med fika, glögg å sånt, lite Juligt sådär. Nu hör jag att AK ska börja glasera, bäst att skynda nu, inte mycket kvar..., tipptapp tipptapp tippetippe tipptapp...,tipptipptapp.../eriksson

Läste härförleden i Svenskan om det senaste i NY, att det är inne att gå på "hemliga adresser". Hur nu något som är hemligt kan vara inne och vice versa.

Nåväl, läs nu noga. I snabbmats restaurangen Crif Dogs som ligger vid Marks Place i New York, finns i ett hörn en sliten telefonkiosk. Man går in i den, lyfter på luren.

Ingen där, istället öppnas en lönndörr och en värdinna välkomnar in till baren, och vips så är man där, på PDT.

Här som på de andra PDT:s, så ligger fokuseringen på det som serveras, och inte på vem som är där eller vilken status vederbörande har.

En av barens regler är " no name-dropping and starfucking", respekt! I dom flesta fallen är de här "lönnkrogarna" lyxiga och mycket påkostade. Det här gillar jag verkligen, och jag ska så fort som möjligt tala med AK och Helena om vi inte kan ordna till något på Godset.

Här kommer en liten idéskiss!

Man går bara in på toaletten som finns i verkstan, skruvar på varmvattenkranen och en lönndörr öppnas.

Väl därinne får besökarna uppleva och skapa konst och kultur man inte trodde fanns, eller som egentligen inte kan göras, ett konstens Shangri La, där allt åldras endast obetydligt, även drinkarna.

Där den som påstår sig inte gilla hantverk men ändå gör det, kan titta i smyg och dreja i lönndom. Kort sagt, som det sägs i Norrland "när du vill vara dej själv en stund".

Ett ställe där allt går på lätten, fantasin, kreativiteten och inspirationen flödar som brusande vårälvar, och man kan skapa i ren eufori utan att ens räkna med risken att bli utbränd, och där allt är i färg och klingar i dur.

Japp, så får det bli...,tills dess, Please Don´t Tell anyone..../eriksson

Börjar så snart skönja ett slutresultat på den senaste tidens intensiva, och trots allt roliga arbete på Bruksgodset med allsköns kreativa skapelser. Ser fram emot nästa helgs Julmarknad då allt ska vara på plats och då besökare, kunder och kritiker får säga sitt, lite granna att "quality is in the eye of the beholder". Må så vara, men resan hit har varit lärorik och givande, det är det viktiga.

Nu under helgen, alltså idag Lördag, och imorrn Söndag, så pågår Örnsköldsviks museums Julmarknad, en händelse som legat i träda några år, men har till glädje för de flesta kommit tillbaka. Jag och AK ställer ut ett litet urval av vad vi åstakommit under hösten, och likaså gör ett antal andra kreatörer med sina alster. Mycket folk var det idag, nöjda, nyfikna och frågvisa, precis som de ska va, roligt!

Innan vi for hem så fick vi en privat liten guidning i det som kommer att bli det nya Bror Marklunds rummet på Ö-viks Museum. Allt berättat och gestaltat av den eminente Ulf Edberg vars engagemang alltid smittar av sig.

Där fick vi se originalgipsen, ORIGINALGIPSEN alltså!!

Sånt tar andan ur en fullständigt! Här har Bror Marklund en gång i tiden stått och skulpterat i gips, sina förlagor och skisser till bronsskulpturer, till scenografier och andra utsmyckningar. Och när man försiktigt, såå försiktigt stryker med fingrarna över mästerverken så blir man helt tagen, say no more....

Konst har en sån egenskap, om man ger den tid att mogna, och sig själv en chans till eftertanke.

Lite så måste fåraherden i Spanien ha kännt den dag, då han med sina två söner var ute och vallade fåren.

Tillsammans med sönerna upptäcker han grottmålningarna i Cantabria, kliver in där och får se de berömda djuren målade på väggarna, som de första människorna på 20.000 år.

Till skillnad från mej och känslan idag för Bror M, så måste grottbesöket ha varit makalöst, man frågar sig, vilka och varför och hur...,och inser i sitt stilla sinne att konst kan vara konstruktiv utan att konstra till det.

För kanske är det som Jackson Pollock säger:

"När jag går upp i mitt måleri, är jag inte medveten om vad det är jag gör. Det är först efter att under någon tid ha "bekantat mig" med det, som jag ser vad jag egentligen hållit på med."/eriksson

Då gick jag ner till krukmakarenshus och fann honom upptagen med arbete vid drejskivan. Och när kärlet som krukmakaren höll på att göra av leret misslyckades i hans hand, började han om igen, och gjorde av det ett annat kärl så, som han ville ha det gjort.

Text ur Jeremia 18;3

Så har vi det på jobbet!/krukmakaren

Nu är det den tiden på året!

På bruksgodset laddar vi nu upp inför kommande julmarknad . Jag brukar känna mig stressad av allt som ska hinnas med men inte i år! Det som hinner bli gjort blir gjort det andra blir ogjort! Man blir glad och upprymd av alla tända ljus, värmande brasor och av snön och den bitande kylan! Ikväll hade vi en situation i köket på bruksgodset. En inkommande fas hade knasat till sig och vi hade fläckvis elbortfall. Våra säkra brudar i köket lät inte detta hindra deras framfart utan dom jobbade vidare med middags förberedelserna. Jag tittade in i köket och där står Eva i stearinljusens sken och med pannlampa på huvudet och färdigställde förrätten. Jag älskar när man är handlingskraftig! Om jag kunde dela den synen med alla skulle jag men som vanligt fungerar inte kameran när man som bäst behöver den! Tack till Vattenfall!

En stjärnhimmel som gnistrar och knastrar högt över grantopparna gör att man tackar för att man får finnas till! Det påminner mej om hur små vi är och hur obetydliga mina problem är i det stora alltet. Den tid jag har är som en vindpust. Det innebär att allt jag kan göra är mitt bästa och det är gott nog. Min dotter hjälpte en sommar till att måla brädor och fick beröm. - Du kanske ska bli målare när du blir stor? Elin som då var fyra år ruskade på huvudet....nä! - vad ska du bli när du blir stor då? Elin tänkte länge och väl .........- Jag ska bli mera Elin!

Kanske det är just så vi ska tänka! Va då bli...vi kan ju bara vara oss själva och odla det vi har och sedan utöka våra kunskaper och vårt kunnande. Keramiken ger mej det synliga resultatet av min kreativitet och det ger mej min belöning varje dag. Hur fjuttigt det än ter sig så i det stora finns det en glädje och stolthet att föra detta mycket gamla hantverk vidare. Ikväll kommer jag att somna med ett varmt hjärta och se fram emot att få gå till jobbet i morgon!/ Krukmakaren

Nu är det julpyntat på Keramikverkstan, och allt är som alltid gjort med massor av smör och kärlek...

Alldeles för tidigt, men för att tala i börstermer, marknaden kräver det.., och vi också för att i slutändan hinna med allt annat som hör juletider till.

Nya spännande ting och kreativa upplevelser utlovas när ni väl besöker oss. Kräver en del i tid och material, att ständigt utforska och pröva sig fram från tanke till färdig gestalt, därför som sagt en tidig julpynt.

Annars är jag väl en motsägelsefull traditionalist som bejakar nytänk och kreativt mod, men förbannar varje ansats till att ändra på våra inkörda traditioner med bestämda datum.

Ve den som suger ur en kräftklo innan Kl. 17.00 den första Augusti, och må den ruttna i en trätunna, den som öppnar en burk av den ädla surströmmingen innan den tredje Torsdagen i Augusti. För att inte tala om fettisdagen, med sina semlor, som idag är snart sagt vanligare än kanelbullar. Ur led är tiden, och man kan krasst konstatera att vår herre fått ge sig på många fronter för marknadsanpassad konsumtion.

Det är väl den där magin man inte vill ska försvinna, att man förväntansfull och sprickfärdig av nyfikenhet, försöker hitta en liten springa i brunpapperet så man kan skymta Julskylten.

Eller rasslet från svarta kräftor , där man satt på pakethållaren och blåhöll plåthinkarna, samtidigt som gomseglet kände sörplet från klorna i dill...mmm.

Några dagar till har vi kvar på denna blogg, sen flyttar vi över till en ny och fräschare, ska bli spännande.Glöm nu inte vår Julmarknad, som likt en tjurig surströmming har premiär alltid på samma datum, den 3:e Advent.

För det är väl trots allt som Alf Henriksson tolkar det:

"Det blir som det blir, när det är som det är.

Det är som det är,när det var som det var. Det

var som det var, när det blev som det blev. Faran

är att det blir som det var."/eriksson

Det händer ibland att det kliar så förbaskat i ryggen när jag står där och jobbar på Godset. Raskt så går jag fram till Ak och ber henne klia lite så det går över.

-Jahaja, säger AK.., det är hembesök igen...

-Hembesök??

-Hur många gånger har jag inte sagt åt dej att det är din Lillebror Stefan som vill ha kontakt. Ett tecken, det är vad det är !

- Gör som jag säger, och gå på en sådan här seans och träffa en som förmedlar kontakten. Jag kan följa med som stöd om du inte törs.

-Törs! Det är klart jag törs, men varför.., det där funkar väl inte.

-Du, kolla på den där skylten, säger AK , och pekar mot en skylt i stengods som det står Anna-Karin på.

-När jag satt upp den, och det va det första jag gjorde när verkstan var klar, så kände jag att min mamma stod bakom mej och hejade på och tjoade för glatta livet, hon var här och hon var med mej, stupsäkert! Kändes in i ryggmärgen!

-Så du menar att det är Stefan som kliar mej på ryggen?!

-Såklart det är! Han vill ju tala om hur han har det, och så är han väl nyfiken på hur du och alla andra har det.

Och så där håller vi på..

Men jag måste medge att även om jag har det svårt att ta det till mej, så känner jag AK så pass väl vid det här laget, för henne är det sanning, och hon tjafsar inte om skitsaker i onödan, så det så!

När min lillebror Stefan gick ur tiden för fyra år sedan, så var det så plötsligt, och ofattbart och onödigt. Mitt i sorgen så förstod man ingenting om någonting, och jag vet ärligt talat om jag ville det, förstå det alltså...

Efter begravningen så fick vi en bok av Stefans bästa vän, den heter "Hoppsan, jag är död" av Arto Paasilinna.

-Läs den, sa Roland. Mycket Stefan i den, och säkert mycket utav många som gått ur tiden, unga som gamla.

Den är rolig, ger svar och ställer frågor, sant eller falskt, spelar roll men den hjälper i sorgefrågorna.

Jag klassar den boken som en av de bättre gåvor jag fått ta del av, i den av stunder då det är som svårast att ge.

Rekommenderar den verkligen, och ta och köp ljudboken, underbart tolkat av Frej Lindqvist.

Jag brukar tända ljus rätt så ofta, på Godset gör vi det alltid, och på Dalgatan gör jag det främst för att det är rogivande och vackert.

Nu har jag tänt två ljus, ett för pappa och ett för brorsan, det är ju Allhelgonahelgen och den kan man ju stötta.

Annars är det väl Simon Templar, Nelson Mandela, alla mina vänner och släktingar, jag tänker på när jag hör ordet Helgon, jag har ju många som finns med mej nu också.

Minnen bär vi med oss hela livet, och när vi tänder ett ljus eller gör något annat för att få möjlighet att i lugn och ro backa tillbaka, så sitter vi där och minns med ett stort skratt, eller med gråten i halsen.

Nu när jag sitter här och kollar in de brinnande ljusen, så hoppas jag i mitt stilla sinne att brorsan kliar mej lite på ryggen, skulle sitta så fint./eriksson

Tog mej en sovmorgon idag, var rätt så skönt och kom till Godset med laddade batterier. Finns som jag sagt tidigare en hel del att hugga tänderna i, och mer än så man skulle vilja påbörja. Ideér, utmaningar och kreativa möjligheter saknas inte, men man måste trots allt begränsa sig ibland för att kunna särskilja vad man håller på med. Idag blidde det getter och/eller getabockar om ni så vill. Har gjort två tidigare som jag blev mycket nöjd med, dom har fått resa söderut och trivs säkert alldeles förträffligt.

Varför just getter, kan man fråga sig. På något sätt tycker jag dom har en form och ett uttryck som tilltalar mej, och som är som gjort för att gestalta i stengods. Enkla, men med en speciell karisma där dom står med horn, öron och skägg, så fina!

Annars är jag ju inte ensam om att ge getter en framträdande roll i konstens, filmens och det allmännas intresse, för att inte tala om religionens och högtidernas syn på det skäggiga djuret.

Född och uppvuxen i Gävletrakten, så har jag sett sen min barndoms dagar, hur handlarna i staden med en dåres envishet, byggt upp denna halmbock för att sedan år efter år få se den brännas upp ett par dagar före Jul.

Många är historierna om denna bocks förbannelse eller marknadsföringslycka, om ni så vill. Vadslagning av den värsta sort, turister som tänt på i tron att det ska vara tradition, övervakad av militärer och webbkameror och ibland byggd av eldfast material!!???

Den roligaste och mest innovativa varianten av bockbränning var ändå den som utklädd till en tomte, sköt en brinnande pil från sin pilbåge mot bocken. Pilen for i en fin dalande kurva över bevakare och stängsel, och träffade objektet som brann ner, vackert, onödigt men innovativt, tomte med pilbåge.., ja vad ska man säga.....

Sen får vi inte glömma Gullspira i filmen "Barnen från Frostmofjället". Om tårar vore guld har vi varit miljonärer, som vi grät när barnens pulka for som en vante över dom snötäckta vidderna...

Har också gett namn åt ett filmpris om jag inte minns fel.

Och så förstås den helt underbare ryske målaren och konstnären Marc Chagall vars vackra getter och kvinnor oftast ses svävande över hans barndomsbyar, fantastiskt!

För att inte tala om hur många gånger storbrorsan skrämde upp en med bockarna Bruse, otäckt.

Säkert mycket mer som man kan lägga i betydelsen getter och vår historia, både på gott och ont, men som jag inte tänker gå in på här.

Mitt största och käraste minne om getter, är nog ända när mamma läste "Petter och hans fyra getter", en saga jag lärde mej utantill. En av dom var min absoluta favorit..,det var den tredje geten, för den var gul, den var Julbock varje Jul...../eriksson

Gladkapital

Idag har det varit en sådan där rationell dag. Städat på Godset, vilket innebär att vi frigör arbetsytor, spolar bort skräp och damm, fyller en ugn, dricker kaffe, pratar lite skit och åker hem.

Väl "hemma", som den här veckan är på Berget, med hunden vars rasnamn jag fortfarande inte kan uttala, utan nöjer mej med att hunden är bra för allergiker.

Tänt en brasa, bryggt en kopp te och slötittar lite i AK:s bok; "Profeten" av Kahlil Gibran. Fina tankar och texter visst, men inte min melodi längre, fina illustrationer dock.

För lyssna här: "Ty tanken är den fria rymdens fågel, som i en bur av ord kanske kan breda ut sina vingar men inte flyga." Funkar säkert för många, men inte längre för mej, känns lite långtradigt emellanåt och svårtillgängligt, men vackert, säkert!

Allt har väl sin tid som vi säger, vissa saker och tankegångar växer man ifrån, andra sätter sig för alltid och blir till ett livselixir. Tänker också på Tusen och en natt, sagor som varade 1001 nätter, berättade och sammanflätade av Scheherazade.

Annars finns det ju som alla vet en uppsjö av underbar litteratur och prosa; Hesses "Under Hjulet", T.S Elliots "Det öde landet"..m.fl..m.fl..

En stor favvo är helt klart Tage Danielsson, som rappt, underfundigt, intelligent och roande kastade ur sig än det ena än det andra mästerverket, här ett smakprov:

"Här står nu en höstdag förtrollande skön, och pockar på uppmärksamhet

Och här sitter jag med mitt klank om miljön, enständigt förbannad poet,

med surmulen uppsyn och träsmak i röven.

Jag tror jag går ut bland de gyllene löven.

Här lyser en höstsol förtrollande gul.

En vind smeker varligt min stuss.

Som ekorren samlar på nötter till jul

jag fyller mitt visthus med plus.

Man skriver om minus.

Men sällan förklarar mantydligt och klart,

vad det är man försvarar.

Här står nu en ek så förtrollande stark, och ökar mitt gladkapital.

Nu sipprar det fram ur min vresiga mark

en källa, kristallklar och sval.

Jag tillönskar Sverige all lycka och medgång.

Sen blir jag väl arg efter soldjävelns nedgång." /eriksson

Nu har jag snöat in på fallfärdiga, ödelagda hus som bara står där och väntar på att vittra sönder fullständigt, eller bli ett rivningsobjekt och bana väg för något nytt objekt.

Såg nämligen en mycket vacker bild på ett öde land och ett övergivet hus, lite ensamt för sig själv, men med en patina som berättade allt och ingenting om dom som byggt, varit boende och med råge använt sig av det, på alla sätt och vis.

Spänningen ligger ju lite i det osagda och odokumenterade, det man inte vet, men gärna fantiserar om och formar till en egen detektivgåta som helst inte ska få någon lösning. Vem byggde, och varför, och där!!??

Fick därför en lidnersk knäpp, och påbörjade en nybyggnad av ett ödehus med ett fallfärdigt patina som får fantasin att gå igång. Problemfritt?, inte alls..., men roligt med en spännande utmaning, lite som att göra en deckare eller en romans i stengods som betraktaren själv har möjlighet att utveckla.

Såg en fantastiskt fin utställning på Gävle konstcentrum i somras, som visade den rolige, underfundige och skicklige illustratören Chris Wares arbeten.

Mycket fin som sagt, men där fanns ett verk som visade ett hyreshus i snitt, med kommentarer i olika rum, av och med olika företeelser och aktiviteter hyresgäster har för sig, allt från kärleksgnabb till ändrade tapeter, antal försäljare, ägare, fester och olika maträtter, åldersskillnader och orgasmer och mycket mer......

Hmm.., blir nåt att ta tag i det..., dags för lite research..:)/eriksson

Spelade spel igår, en rolig och träffsäker frågesport om att bete sig "typiskt svenskt", på gott och ont.

Lingon,lådvin och långkalsonger hette det, rekommenderas varmt nu när höstmörkret tränger sig på och första blötsnön har kommit. Levererar två frågor här: "Tycker du om att få oanmälda besök av släkt och vänner?", och: "Skulle du gå med på en deal där du fick 500.000kr om det samtidigt automatiskt innebar att den person du tycker mest illa om fick 20 miljoner kronor", och så fortsätter det, skoj som sagt och igenkännande...

Sen vete väl tusan vad som egentligen är "typiskt svenskt". Kan tycka att ord som civilkurage och socialt engagemang borde vara det i större utsträckning.

I ett land som får allt fler hemlösa, utvisar sjuka barn och där grannar kan ligga döda i månader, borde vi alla, göra och ta emot oanmälda besök från släkt, vänner och grannar, oväntat blir ofta roligt, och så kan man få sig en kopp espresso, om man har tur!

Kanske bidrar jag något den här veckan då jag är hund, kanin och akvariefiskvakt en vecka. Nära till Godset ett par dagar, har lite projekt på G som kräver lite och då kan jag ju stanna till lite extra. Sen har vi ju sällskap av varandra, även om akvariefiskarna inte utmärker sig som sällskapsdjur precis. Men fina är dom, neontetrorna, guppies och allt vad dom heter.

Har tagit upp akvarellfärgerna igen, har haft det svårt med dom, alltid! Dom kräver mer av en, och lever sina egna liv på nåt sätt, även sen dom lämnat penseln. Oljan är mer "lydig", och gör mer som man säger, oftast i allafall.

Så känns det, men nu har jag gett mej tusan på, att åtminstone få lite hum om hur de fungerar, och sen får vi se vad det blir av det. Kul är det, mitt i allt....:)

"När konst fodrar en förklaring, är det alltid något skumt med den"./eriksson

P.S En fråga till: "Händer det att du stör dig på människor som står stilla i vänstra "filen" i rulltrappan så att du måste harkla dig för att dom ska flytta på sig?"D.S

Ibland blir det inte som man tänkt sig, det blir banne mig bra mycket bättre!

Gjorde mig en liten byrå i stengods för ett tag sedan, med en utdragbar låda. Den fick stå lite offside ett par veckor och goa till sig lite, eftersom jag vacklade lite idémässigt när den var klar, och var tveksam till om den skulle få vara kvar överhuvudtaget. för vem vill ha en liten byrå i stengods, därtill i Raku ?

Och där stod den, tittandes på mej och jag tittandes tillbaka. Fick liksom inte till det i tanken, ska den vara som den är, avskalad, utan krusiduller och symbolik, eller ska den tas bort, eller byggas på. För många gånger har man ju en tendens att överarbeta och göra för mycket, och ibland stannar man upp för tidigt.

En lärare berättade om ett liknande problem han hade med en skulptur föreställande en kvinna som ramlade utför en trappa.

Trappan han hade valt var ingen mindre än Spanska trappan i Rom (heter faktiskt så), som han tillverkade en modell av och skulpterade kvinnan som skulle falla i en framåtrörelse.

Men hur han än vred och vände på skulpturen, så fick han inte till det. Kvinnan såg endera ut att dansa chottis på ett ben, endera att elakt hytta med nävarna eller se spyfärdig ut.

Sent en kväll så for han till ateljén för att fortsätta sitt arbete och försöka få till det. Mörkt som det var så fick han ta till lite extra belysning som han exponerade mot kvinnan i trappen. Där, och just där, ser han vad han inte förstått och vad han har missat.

Hur han än försökt, så hade han inte fått till det, men nu när strålkastarljuset föll över kvinnan i trappen, så såg han hur skuggan förstärkte kvinnans rörelse, från att vara statisk, till att bli helt dramatiskt fallande. Lysande, rent ut sagt!

Men hur gick det då för byrån? Jo, liggandes bara en halvmeter från byrån fanns två små ben, tänkta till en marionett som inte blev av. In med dom i byrålådan som lämnas lite på gavel, och resultatet ser ni på bild ovan.

Man kan kalla det vad man vill, jag blir då både full i skratt och stolt när jag ser den, och då duger den, sen att den sprack i Rakubränningen är som sagt en annan pilsner.

"Konst är det man inte kan. Om man kunde det skulle det ju inte vara någon konst"/eriksson

Första snön har kommit,den som har mage att ligga kvar en stund, ett par grader kallt och höstens första helgkurs i keramik har precis startat nu på morgonen.

Själv så står jag lite på sidan om och passar på att färdigställa några alster på göra listan, för att sen kunna påbörja nya grejer, vad det nu kan tänkas bli.

Satt hemmavid på Dalgatan och sorterade kartonger fyllda med fotografier, brev och andra ting, som får en att ömsom bli nostalgisk, glad, men också lite ledsen emellanåt.

För visst skiner man upp som en sol, när man i handen håller ett sånt här fint välskrivet brev med anteckningar i marginalen, små fina teckningar som beskriver en svårordad händelse, och alltid det där VÄND!, längst ner till höger. Fint som bara den, och mycket roligt att ha kvar.

Nu för tiden Anno 2010, med FB, Skype och Networlds, går det fort som attan med info, bilder, och grannar och vänners ve och väl.

Men vilken inspirationskälla! Vänner som levererar daglig dags, vackra underfundiga fotografier, teckningar och dikter, musictips, events och så mycket annat gott och tänkvärt att man bara baxnar!

Känner mej alltid så jäkla lyckligt lottad som har en kreativ bekantskapskrets, som bjuder på sig själv och som sagt, ger en input från alla håll och kanter, berikar tillvaron så mycket!!!!

Så till alla som står och trampar och inte riktigt kommer igång med kreativiteten, kan jag bara säga som Morfarn i Maksim Gorkijs memoarer" Min barndom" sa :

"Ut i världen, hemma blir det ingen guldmedalj"./eriksson

På plats igen på godset efter en helg med lite annat pyssel och stök hemma på Dalgatan. Kändes skönt att vara lite ledig och "hinna ikapp".

Men mina vänner på Godset hade inte legat på latsidan, där var fejat och putsat, nya hyllor uppsatta och orangeriet ställt iordning inför den kommande vintersäsongen, mycket snyggt och imponerande. Nu får jag väl själv till att börja med, ta tag i kvarning av återanvänd lera, nog så jobbigt, men nödvändigt.

Vintern ja, inte min pilsner om man så säger. Är nog själv lite mer åt sommarhållet med flip-flop och sköna, varma bad och båtturer. Hur som helst så kommer den och hugger rätt vad det är, och då bör man ju vara beredd. Märks nu om inte annat i hallen, där tjocka jackor och grova skor, halsdukar, mössor och allt annat man ska ta på när man går iväg och köper mjölken.

Annat är det på jobbet som man säger, där tar så sakteliga nya skisser och funderingar form, och ska väl så småningom bli till en ny spännande kollektion, ser onekligen bra ut!

Apropå inför vinterväder och jul, så finner man att läsa i bondepraktikan att om en Juledag infaller på en Lördag, vilken den gör i år anno 2010, så lär detta år ha blivit enligt följande praxis :

"När han på en lördag är, kommer en vinter med köld och väder,

ostadig, också mycket snö, och en ond blåsande vår skall du se.

Sommaren bliver och hösten torr, man skall icke mycket korn i ladan föra,

fiskeri skall då lyckas i alla tider, skeppsfolk skall då mycken storm lida.

Mycken eldsbrand skall man spörja, och av mycket krig skall man och höra,

folket bliver sjukt, de gamle dö, trädena förtorkas, bina lida nöd,

därför ska du icke på honung lita, men du må väl hos mjölkbyttan sitta.

Jag håller det inte dyrt skada må,att vi detta år inte mycket vax ska få.

Och kyndersmässo ljus behöva icke vi, papisterne have oss därmed förvänt,

därför bliva de nu dageligen förskämt.

Gud have med dem och oss tålamod, och förlåte oss vår synd, slem och led."

Jojo, ord och inga visor det, snart Jul.../eriksson

Ibland har tv-burken sina förtjänster och råkar hitta rätt bland ljud och bild. Såg nämligen Robert Plant i "Skavlan" och Elton John hos "Elvis Costello", kul och lärorikt att få höra om historier från förr och vad de har inspirerats av, dessa två giganter.

Mycket har vi ju gemensamt vi kreatörer oavsett hur nutid är och hur framtiden ter sig, den upprymda känslan när bitarna faller på plats och den kolsvarta väggen när allt gått åt helsike. Att få behålla känslan när man väl har hittat rätt, och orka vända om och ta nya grepp när återvändsgränden är ett faktum.

På godset har vi haft det hektiskt den senaste tiden, med Utställning på Murberget och skapa för Vårsalongen på Liljevachls, roligt, inspirerande och ibland skitjobbigt. När det varit som värst så funderar man om man valt rätt media för just den tanken eller det uttrycket. Ibland kanske man ska måla eller fota, ibland skulptera eller helt enkelt bara muntligt berätta det man vill ha sagt, rätt eller fel.., jag vet inte.

Men så infinner sig känslan av att inte ge upp, speciellt då man många gånger haft det färdiga resultatet i huvet och nästan känner hur det ska bli, det roliga och inspirationen tar över och säger åt en att inte kapitulera. Huvudsaken är att det bär frukt de frön man försöker så, om än de smakar beskt för vissa, och är en lyckococtail för andra, så ska de ha vattnats rejält.

För ställer vi oss likgiltiga och oinspirerande inför konst och kultur i vilken form den än vara månde så trampar vi vatten, och lär inte ta oss vare sig åt det ena eller andra hållet. Så spotta och skäll på den, eller kyss och applådera den, men säg inte att du inte förstår, var istället ständigt nyfiken och säg som Moliére:

"Nyfikenhet är att villigt, stolt och ivrigt erkänna sin okunnighet."/eriksson

Nä nu var det länge sen på bloggen, känns fint att vara tillbaka . Sitter och kollar in på världens barn galan med jämna mellanrum, har ringt in och gett en slant, bara hoppas den kommer i rätta händer.

Tidigare idag så var det ett intressant reportage på kulturnyheterna om ett storytelling meeting i Stockholm, där några av världens "bästa" storytellers samlades. I Kina t.ex, där det muntliga berättandet har tusenåriga traditioner och minst lika många utövare kan man få sig en berättelse uppdelad i avsnitt. Man besöker alltså en berättare och får sig ett avsnitt, återkommer dagen efter för en fortsättning, häftigt!

Ivar Lo Johansson påstår i sina memoarer att hans tidigaste minne av sin barndom, är när han ligger i sin barnvagn vid ett års ålder och irriteras av ett bi !?

Hur som helst, världens barn och berättande...,roade mej därför en stund med att försöka hitta mitt tidigaste minne, inte lätt alls. Det fina i alltsammans är att mycket dyker upp som man glömt eller lagt åt sidan i någon otillgänglig huvudhörna.

Först så måste jag förflytta mej till min barndoms Mackmyra by i ett gult trähus som faktiskt påminner lite om min nuvarande bostad. Där var vi många som bodde och många hälsade på, så till en början blir minnesbilden ett gytter av människor, djur, möten och tidpunkter än hit, än dit.

En morfar som byggde fågelholkar, två mostrar som jagade killar, en farbror som jagade tjejer och en morbror som körde en Husqvarna Silverpil, och så vi då fem, familjen Eriksson. Händelselöst var det då aldrig, sprang vi inte olovandes ner till bäcken, så fick vi hjälpa grannarna med sättpotatis, valla kor och äta kalvdans,hjäpa till vid tvättflotten, bli "pottklippt", fånga kräftor och åka lådbil och....

Men i mitt minne så är det en sak jag alltid återkommer till när jag tänker tillbaka, "Sillbilen"!

Vi hade en St Bernardshund som hette Peggy, när hon la iväg över fälten bort mot bron, så kunde man se "Sillbilen" komma, en wolkswagen buss med såna där aluminiumjalusier man kunde dra upp. Väl framme så följde Peggy bilen tills den kom fram till gården. Och ur och från den såldes allehanda varor som strömming, grönsaker, basvaror och mycket annat, en fröjd att minnas, för gissningsvis så fick vi säkert något vi barn, eftersom jag alltid drar på mungiporna när jag minns det.

Så ge åt världens barn, så åtminstone några får något gott att berätta, för det är väl som Isabell 7 år sa:

"Det är inte så farligt om man har olika färg på huden, det viktiga är att man har samma färg på hjärtat."/eriksson

Dagen efter i solens glans såg hon ut som en chimpans..när hon gnidit av sitt forna idial på kuddens var. Så känner jag inför valet. Allt låter så bra och allt som sägs låter som sanningar. Vad ska en enkel människa tro och tycka om allt detta. Det som tidigare var ett faktiskt val av flera har blivit ett val av två. Väljer man en får man dom andra på köpet. Ta två betala för en.....då tänker jag bara på hur lurad jag blivit tidigare när jag betalat för en och fått en... Problemet nu är att jag bara vill ha just en och inte flera.

Vi kopplar nu bort valet och kvalet och låter oss föras in i en ren inspirationsvåg! Krukmakarna och vår stämningshöjare Anna sätter kosan mot stockholm och Terrakotta armén. Vi ska under fyra dagar bara njuta av att ta in konst och kultur. Att få bo vid Nytorget på Söder och insupa den atmosfär som råder där. Vissa fasta punkter på programmet med start i Gävle och på kultur centrum där sedan ett besök hos Maria på Lermakeriet ska vi låta oss förflyttas på ren och skär lusta. En resa som ska ge oss en energi boost som raskt ska ta oss genom den mörka årstid som väntar men som vi vet avslutas i blendande vitt och tända ljus och brasor.

Medelhavs museét, Blås och knåda, 24 kvadrad,urban deli ,tio gruppen och ett besök på kontnärs matriel butiken på Mosebacke mm.....SÅÅÅÅÅ mycket så rooooligt! Helena talade om för mej att Stockholm är inte ett ställe man åker till om man inte måste! Men jag ska visa henne ett Stockholm som man längtar efter! /ak

Kollar in Vetenskapens värld och får ta del av naturens under medans jag skriver, allt från Gecco ödlan och Lotusblomman till kvalster och baciller, fantastiskt!
Kom till Bruksgodset i morse, trött, hålögd och tom i kreativiteten. bestämde mej för att städa och sortera, en måndagsidé jag var rätt ensam om eftersom AK och Helena ville skapa, det är klart dom får och ska.
Själv for jag hem tidigare efter att ha städat en stund. Ibland kommer inte saker och ting på beställning, oavsett om man vet vad man ska göra eller inte. Tankarna drar iväg och spretar åt alla möjliga håll och kanter, då ska man dra och göra något annat, det blev en annan dag idag, kan bli så.
For till stan, köpte mej en café Latte, ströläste lite tidningar och solen den sken.., tittade in mej på alla dessa människor som passerar längs Storgatan, tänkande, grubblande, bubblande, skrattande, springande och gående mot nya mål och medel, bland braiga och dåliga dagar, självsanerande Lotusblommor och självhäftande Geccoödlor.../eriksson

Hemma igen efter en intressant och givande utvärdering av Bruksgodsets aktiviteter och arrangemang, denna fantastiskt varma och fina sommar.
Nu startar hösten och med den nya kollektioner och alster som ska tas fram och utvecklas. Vi har som ni läst tidigare byggt om och målat i butiken och med det fått större ytor att disponera, så nu ska hyllorna fyllas, å det med basta! Och när det väl är gjort, så ska det marknadsföras och exponeras så stilfullt och riktigt det är möjligt, så att allt kommer till sin rätt.
Läste om Frank Baum för ett tag sedan, mannen bakom det moderna skyltfönstret. I motsats till andra köpmän var Baum tämligen ointresserad av varornas syfte, utan fokuserade mer på deras utseende. För huvudsyftet var, enligt Baum, inte att övertyga kunden om varans egenskap och låga pris, utan istället väcka en "längtan att äga". Visuella arrangemang bakom allt större glasfönster blev hans recept. Det hela var inte utan problem, och i början fick man hyra in folk som fick stå och glo dagarna i ända, allt för att skapa nyfikenhet. Men Frank Baum banade i allafall vägen, den han beskrev i boken "Trollkarlen från Oz" (ja han skrev faktiskt den).

Nu har vi fördelen på Bruksgodset, att där kan alla gå in och vara närvarande i såväl skylten som produktionen, vi har med andra ord tagit ett steg längre..., on the yellow brick road.../eriksson

Finkultur!

En vandring i solen

Som Far till nu två utflugna barn, har jag ( tror jag, i allafall ) förstått att var ålder har sin charm, nyfikenhet, vånda och oförstörda gåpåaranda.

For till Umeå idag för en liten omsorgsfull service och status presens. Till min stora glädje så följde AnnaKarins dotter Agnes med, en ynnest att få tillbringa dagen med henne, nyfikenheten och spontaniteten själv.

Hur än det är och hur än allt förhåller sig i alla tider, så verkar funderingar och frågeställningar vara dom samma, man byter bara ut kulram och radio mot Ipod, och skolresan till Furuvik mot Göteborg och Liseberg.

Ingen är mer glad än jag.

Pappa sa alltid, bli aldrig en nolltillväxtare, tänk framåt och följ utvecklingen, men glöm aldrig dina rötter.

Så på vägen hem, efter en dag av kulturella begivenheter med allt från logdans på museét, till ett Happy Meal på McDonalds, så sitter vi där gratisåkare till trots, och småtjattar med varandra., Agnes och jag.

-Finns det ett liv efter detta?Frågar Agnes..

-Ingen aning, säger jag.

-Men man kan forska i det kanske, som Farfar forskar...

-Jaa, säger jag, men vem ska man fråga?, alla som vet är ju döda och de som lever och säger att det finns , dom tror ju...

-Men när du dör Peter så vill du väl bli askad iallafall?

-Du menar kremerad, säger jag...,

-Näää, askad.

-OK, säger jag, blir jag inte uppäten av maskarna så kan jag mycket väl bli askad, om jag får lägga askan på berget i din sandlåda, som ett minne..

-Men mina barn ( om jag får några) som sitter i sandlådan och leker , och helt plötsligt får sot i spaden blir ju skiträdda när dom får aska på spaden, vad säger jag till dom ?

-Säg till dom att det är ju bara Peter, å lägg det i lastbilen, den som han tycker så mycket om, den med tipp.../eriksson

Förnuft och känsla!

Det är med dom verktygen vi kan komma någon vart med det vi gör. Personligen kanske känsla är det som driver mej mest. Men med känsla kan man komma långt och med förnuftet som partner skulle man säkert komma ännu längre.

Mina allra käraste vänner nu startar keramik kurserna! Onsdag kväll 18oo upptakt! Fredagkväll har vi upptakt för helg kursen och sedan kör vi så det ryker hela helgen! Om det finns någon som känner sig sugen finns det två platser att fylla på helgkursen! 4-5 September alltså!

Kermik ....Leran liksom kletar sig fast i ens inre. Jag träffar människor nästan dagligen som berättar om att dom gått kurser och att dom fortfarande ser, tänker och känner keramik! Men det är väl så med allt som vi med händerna får lära oss. Innan vi har provat kan vi ju inte veta! Men när händerna en gång fått forma det som vi i hjärnan räknat ut eller tvärt om...formar det som leran själv vill och inte alls som hjärnan tänkt! Om du vågar och vill....ta chansen att ge hjärnan en utmaning och händerna en ny erfarenhet!/ak

Man ska inte kasta sten i glashus!

Första gångs upplevelsen..att spendera en helg i ett glashus på torget i Umeå. Jag hade tankar på att det skulle kännas väldigt obekvämt. Vår uppgift var att berätta för besökarna vad vi i Örnköldsvik har att erbjuda dom som tar Botniabanan för att upptäcka vår region. När Peter E och jag åkte upp till Umeå visste vi inte vad vår roll skulle vara och diskuterade hit och dit, om, kanske osv. På vägen stannade vi till på ett ställe och jag fick chansen att göra en liten gallup. Frågan var...Vad är konst för dig? Svaret var att det mest var konstigt och svårt att förstå. Men å andra sidan tyckte den här personen att, - det är konst att kunna köra riktigt bra rally. Kanske detta är två skilda saker. Men....det är väl också en konst att på ett transparent sätt presentera kultur och konst genom att sätta den på torget i ett glashus! Kanske det kan göra det enklare att förstå att kultur är ett enormt stort begrepp som innefattar väldigt mycket.

Framför allt anser jag att den ena sortens konst inte är finare än någon annan. Det kanske inte alla skulle hålla med om men då kan dom få skriva en kommentar och förklara för mej vad som gör skillnaden så fasligt stor.

Höstens göranden har nu sparkat igång och det känns mycket bra. Nu hoppas jag att vi snart kan få tillbaka vår vän Helena på banan så är lyckan total!/ak

Elin & Licia!

Har idag haft besök av min barndomsvän Licia och hennes gamla studiekamrat från HV(handarbetets vänner på Djurgården i Stockholm). Elin hade även med sig sin ursöta son Eldar. Ett inspirerande möte med väckta tankar om samarbete. Sååå roligt att träffa alla tre!

Dagarna i verkstan fylls av roligt arbete och p1. Nu är det bara politik på alla programpunkter och jag måste säga att jag önskar att allt jag sa lät lika självklart som när politikerna ska svara på de frågor dom får serverade. Vilken färg dom än har. Dom har svaren och lösningarna på allt! Sedan vet vi ju att det som sägs inte stämmer och att det som lovas inte efterlevs. Och det kan väl bero på en massa omständigheter men när det sägs och lovas låter det så bra! Jag skulle vilja veta varför jag måste betala 25% i moms på min keramik medan om jag målar en tavla är det bara 6% i moms? Är det skillnad om jag väver en matta som ska ligga på golvet eller om den ska hänga på väggen? Tur att mitt i musiken finns och tankar för dagen och att man faktiskt kan stänga av och njuta av tystnaden.

Missa inte slöjdmarknaden 19september på Murberget Härnösand som avslutar krona och kransutställningen samt den parallella slöjdutställningen. Vi kommer att vara på plats för att sälja vårt hantverk. Den närmaste veckan ska vi ta fram de former som vi vill presentera och sälja den dagen. Känslan säger färg och robusta former.....vilket fantastiskt jobb jag har....idag vilar jag i kognitiv resonans!!!! Läs i går! /ak

Bara en önskan om att få lägga ett intressant uttryck för något vi alla känner, men inte vet namnet på ,till vår språkbank!! Kognitiv dissonans!Det är när vi handlar mot bättre vetande och vet om det. Det är ni vi handlar mot vår egentliga attityd. Exempel; Jag kör för fort! Jag vet att det innebär risker både för mej och andra, dessutom är det olagligt. För att komma ur den kognitiva dissonans som härmed uppstår kan jag ...1. Sluta köra för fort 2. tala om för mig själv att jag är en fantastisk bilförare,haft körkort länge. Jag behärskar fordonet. 3. Jag måste faktiskt hem till mina barn! Då kan jag få den kognitiva dissonansen att övergå i en kognitiv resonans och då mår jag bättre!
Så enkelt det kan vara!/ak

Vi hade på Bruksgodset för något år sedan en höstmarknad med "loppis", om än så liten, men i allafall...Där fanns att köpa, tillgå och beskåda allt från trattkantareller, rödbetor, gamla böcker och nya tidskrifter, och annat smått och gott från vindar och källarutrymmen.

Bl.a fanns vid ett bord en gjuten skulptur i abstrakt form signerad Åke Lagerborg, en respekterad, kunnig och intressant konstnär och medmänniska, född,uppvuxen och verksam i Örnsköldsvikstrakten.Det finns ju trots allt en hel del offentliga verk i kommunen signerat Å. Lagerborg, så vår käre loppisförsäljare hade nog inte den blekaste aning om vem Å.L egentligen var.

Nåväl kära vänner, när jag står där och vrider och vänder på såväl skulptur som mina egna tankar, så vem ser jag komma från parkeringen, hand i hand med sin fru, om inte Åke Lagerborg i egen hög person....

Här är läge för en Intermission som det stod på bio när man bytte rulle på filmen, en paus kort och gott. Vi tar en sån, men först en till skaparhistoria modell "Money talks" ;

"Fransmännen rasar mot ett övergrepp på den franska folksjälens känsla för både oberoende och god matkultur. Nu är det grillade vildsvinet stekt: fransmännen har sålt ut sin frihetshjälte Asterix till McDonald´s. En ny annons visar hur Asterixseriernas sedvanliga avslutningsfest utspelas inne i en hamburgerlada med det välkända M:et på taket och barden Troubadix bunden utanför," suck....

Om denna skrift och vår oavslutade Bruksgodshistoria skulle Shakespeare ha sagt:

Åh, om detta ingenting berättas allt../eriksson

to be continued.........

Nu är det dax!

Idag pirrar det i magen för det är skolstart. Saken gäller inte mej men man påverkas av stämningen. Mina barn hade inga problem att komma upp i morse. Det fixades med hår och kläder. Det packades ryggsäckar och packades upp för att kontrolleras för att sedan packas igen. Dom cyklade iväg spända inför dagen. Själv smög jag mig efter med hunden med hopp om att alla skulle tro att det var det jag verkligen gjorde.....gick ut med hunden. Jag ville bara titta på alla barn och vuxna som i en strid ström kom till skolan. Små klungor av barn stog lite utspridda på skolgården. Några förskoleklassare kom hand i hand med mor eller far. 6orna syndes inte till - dom satt väl i korridoren så där stora och tuffa och oberörda som man bara kan vara när man är äldst på skolan. När man är stor måste man vara snäll...mantrat jag gett min son.

Tjejerna klumpar ihop sig och står mest och fixar med håret och kollar in sina skor. Undra just om dom skulle se om någon var naken? Dom har så fullt upp med sina egna krumbukter. Killarna tar pulsen på varandra med lite fotboll innan det ringer in på höstens första skoldag. Själv märker jag att både jag och hunden står och ser på skådespelet. Vi bara står där och det måste ha sett kul ut eftersom vi skulle föreställa friskt promenerande,rastande.

Mina egna minnen från skolans första dag på hösten var att jag mådde illa och ville inte alls gå dit. Skönt att mina barn inte känner så! Jag hade ingen anledning att inte trivas i skolan men jag har aldrig varit särskilt bra på att passa in. Har man den egenskapen ska man ha ett starkt självförtroende och en stark självkänsla. Jag hade väldigt stark integritet men saknade självförtroendet. Det resulterade ofta i att jag kände mig kränkt. Jag gjorde min grej i lugnan ro men blev ledsen av att jag ansågs som lite konstig. Jag brydde mej inte mycket om mitt yttre, jag hade inte rätt kläder och jag tyckte att idrotten och tecknandet var roligare än att hänga nere på byn. Kompisar var inget problem det var värre med känslan av att inte tycka och känna som dom . Jag ville verkligen tycka att det var kul att hänga...men jag frös och tyckte väldigt snabbt att det var tråkigt. Jag hade svårt med motivationen.

I verkstan kollar vi inte in varandras hår och nya skor idag men vi ska syna varandras planer vad gäller höstens production. Själv ska jag den här veckan beta mej igenom inkomna beställningar. Några välfyllda sidor i min bok som ska bockas av en efter en! Ett bra sätt att komma igång! /ak

Hösten bär med sig lugn och rutiner. Jag gillar hösten och den höga klara luften. Att efter en promenad få komma in och dricka en kopp te och kanske göra en brasa.. Jag har inga problem med hösten! Värre är det med sommaren med alla förväntningar och förhoppningar och allt man vill hinna göra. För mej innebär hösten en fristad där det finns plats för eftertanke.

Den här hösten har vi startat med att ge butiken ett litet lyft som ger större möjlighet att exponera våra alster på ett mer rättvist sätt. Tidigare har man inte sett skogen för alla träden men nu ska det finnas utrymme för alla former och färger utan trängsel. Inspirerande att det nu ges nya förutsättningar för oss tre som ska samsas med våra tre olika formspråk.
Vi ska i September göra en liten utflykt till Stockholm för att tillsammans se på andras sätt att arbeta i grupp och samtidigt förhoppningsvis stärkas i det vi redan gör! Kärleken till hantverket och glädjen över skapande processen är kärnan i det vi gör och sedan tar det sig bara olika former.
Jag träffade en gång en kille som släpade hem stora stubbar från skogen som han sedan arbetade med utifrån ett uttryck som han sett i stubben. Han ville inte höra något romantiserande svimmel svammel om glädjen i skaparprocesser och annat. För honom var det ett helvete att släpa alla dessa tunga stubbar hit och dit. Han hade inte valt det utan det var bara som det var! Skit helt enkelt...bara en massa slit! ......men visst handlar också det om kärlek!? Kärleken är väl inte alltid så romantisk och rosa skimrande? Man får ju slita en hel del på grund av kärleken. Hur som helst blir vi pundare på det vi gör bara vi gör det hjärtat vill att vi ska göra. Jag har aldrig kännt mej tvungen att släpa hem stubbar men nu känner jag ett starkt behov av att fylla våra nya hyllor med nya former och färger!/ak

Jag är barnsligt förtjust i att öppna paket i vilken form och färg det månde vara, en ren adrenalinkick hur underligt det än låter. Andra gör det på annat sätt, en bekant öppnar inte sina paket inför åskådare av den anledningen att hon inte kan dölja sin besvikelse om och när hon nu blir det. En annan person får man truga och be för att han överhuvudtaget ska skänka paketet en tanke. Finns säkert fler sätt och synpunkter i ämnet presenter och paket.
Hur som helst så är det tanken som räknas, eller hur?

Lite i de här tankegångarna går vi i på Godset just nu, en paketinslagning där omslaget är klart, vackert och gediget i sin fulla prakt, och där vi istället ägnar oss åt innehållet och ska ta fasta på våra alsters former och uttryck, hur rummet ska hjälpa upp och gestalta deras egenskaper, och hur dom stöttar rummet och butiken i sin helhet, men framförallt, hur bemöts vårt slit och släp och grubblande, när våra besökare lossar på tejpen, klipper av snöret och träder in i det nya paketet. Där i ligger spänningen, eller anspänningen om ni så vill, med att bygga om, bygga nytt eller bara möblera och flytta om. Hur roligt och spännande som helst!
Att få prata färg och form och bredd och längd, fundera på sociala stråk och strängar. Hur går man, och vad ser man bland många men också i sin ensamhet.
Jag tror mej veta att vi gör rätt för vi gör det på vårt sätt. Kommer att bli intressant och också lärorikt att få ta del av våra besökares synpunkter fram över.

För hur än det är och förblir, så säger vi på Bruksgodset som Puck i en midsommarnattsdröm;

" Men har ni översett, med det som gick snett
och vi inte visslats ut
blir vi kanske bra till slut.
Så godnatt nu allihop.
Kläm nu i med bravorop
och applåder, om ni känner
för hos oss på Godset är ni alla våra vänner./ eriksson

Allt gammalt är inte tråkigt!

Nu har vi påbörjat en förvandling av vår butiksyta. Att det gamla skulle vara dåligt vill jag inte påstå men vi vill göra om göra nytt. I butiken finns en bermuda triangel där ingenting säljs och ingenting blir synligt. Ett märkligt fenomen. Om vi möblerar utifrån och in eller inifrån och ut tycks inte ha någon betydelse....det blir alltid en död yta! Samma yta varje gång! Nu ska vi placera om hyllor och bygga till några små väggar för att öka hyllmetrarna nu när vi ska vara tre som ska producera och leverera. Det är en hel vetenskap att veta hur man ska slussa sina kunder på rätt sätt genom butiken för att dom ska hinna skapa ett behov innan dom passerar kassan. Om vi visste hur mycket som påverkar oss när vi går in i ett varuhus eller butik skulle vi aldrig gå in! Det ska dofta rätt det ska vara rätt ljus, rätt musik och rätt ordning på grejerna. På Bruksgodset ägnar vi oss inte åt sådant men vi ska med alla medel försöka flytta ut Bermuda triangeln ur butiken.

Peter och jag ska nu beta igenom ytorna en efter en eftersom vi fortfarande har sommarens öppentider gällande. Stökigt blir det men vi hoppas att våra kunder ska uppskatta förändringen efter utfört arbete.

En fantastisk Augustikväll råder utanför fönstren och vi har tagit en tur ut mot havet. En kväll som denna är det synd att gå och lägga sig. Men med huvudet fyllt av planer för hösten ska jag sova på söta örat för att brassa vidare i verkstan i morgon. /ak

Diamant kommer ur Grekiskan och betyder okuvlig, ett begrepp som mer än väl skulle passa in på stengods och glasyr, för att kuva dessa två är sannerligen ingen dans på rosor.

Det berättas att när diamantsliparen Joseph Asscher skulle klyva världens största diamant (Cullinan), så hade han enligt myten en läkare och två sjuksköterskor bredvid sig. Första slaget tog inte, det andra klöv diamanten i två lika stora delar, och utmattad av den mentala prövningen föll Joseph avsvimmad ner på golvet.
Lyckligtvis så har vi på Bruksgodset AnnaKarin som f.d op-syrra, om nu stengods och glasyr skulle få för sig att pröva vår hälsa på endera sättet.

Vad jag vill komma till är att det har småjäklats för mej med spruckna fat, ogenomtänkta glasyrval och alldeles för mycket av oplanerat arbete. Det tar sin tid att lära och ibland tror man sig veta mer än man gör.
Kunder som besöker Bruksgodset fascineras av den ständiga påhittigheten och nytänket i det vi gör i verkstaden. Och visst är det så, vi prövar oss fram, testar nya ideér, kritiserar och inspirerar varandra till nya tillskott och alster i vår butik.
Gunnar Cyrén, ni vet han med Nobelservisen, berättade för mej när han som nyutexaminerad formgivare kom ner till glasbruket i Orrefors, glad i hågen rusandes ner till glasblåsmästaren med nya friska former och synpunkter, visar skisserna varpå Mästaren säger; släng det där och lär dej blåskonstens grunder, sen kan du skissa om.
Lite så kan det kännas ibland, ivrig och entusiastisk som man många gånger är och blir, slarvar man med det man lärt sig. Men synden straffar sig själv heter det ju, och det har jag fått del av, och förhoppningsvis så är det nog bara jag, AnnaKarin och Helena som kommer att märka min nya filosofi, och alla ni andra kommer att lägga märke till vår nya kollektion så småningom.



"A kiss on the hand may be quite continental, but diamonds are a girls best friend...", sjöng hon ju vår kära Monroe.

Om Ulrik och Anna Ulander sjunger den ikväll har jag ingen aning om, födelse och bröllopsdag som de nu firar. GRATTIS! Och förresten, diamanter har de ju redan, två t.o.m som förmodligen gått och lagt sig, kuvliga eller okuvliga...../eriksson

Nya planer!

Ikväll ska vi ha ett litet möte där vi ska planera för höstens aktiviteter. Då gäller det att vi på keramiken har vårt packat och klart annars får vi ta det som blir över. Keramikens planer är som följer....slöjdarmarknad på Murberget 19september, Stockholms resa för att göra studiebesök och även se terracotta armén, lämna in på Liljevalls för vårsalongen, göra en portfolio för att hitta återförsäljare, knyta kontakter, hitta hur vi ska fungera som kollektiv...ekonomisk förening? Julproductionen , adventsstakar.

En fantastisk höst som känns spännande och rolig. Jag vill nästan att det ska börja nu! Det känns lite som att trampa vatten ....man kommer ingenvart. Sommaren är inte slut men nästan och att fylla hyllorna känns tungt ....man vill sikta framåt! En vecka kvar på sommarlovet och sedan ska rutinerna trilla på plats och vardagen lägga sitt lugn över oss alla! För mej innebär det att arbetet i verkstan kommer igång på riktigt! Tänk att jag har vett jobb där man längtar efter att få börja jobba efter semester och sommar./ak

Nu sjunger sommarsäsongen på sista versen!

Jaha..det var det,det! Nu har sommar ruset lugnat av och det är inte fullt lika många semesterfirare ute. Gäster kommer och går hela tiden men det blir inte den där ruschen mitt på dagen. Varje år undrar man vad som hände när allt plötsligt lugnar av. Fast man vet så är man lika förvånad varje år! Ikväll hoppas vi på att det blir mycket gäster då sommarens sista bakluckeloppis ska äga rum! Sista chansen att byta grejer med varann. Rostig spik mot en cykelpump osv. Det som är skräp för mej kan vara ett fynd för någon annan och tvärt om! Själv är jag den värsta sorten! Jag tänker att jag har för mycket saker och borde loppa bort lite...men när jag står där hemma och ska plocka ...hittar jag ingenting som jag faktiskt inte behöver! Som ni förstår finns det ingen sanning i det men.....det kan ju vara bra att ha! Så nu ska jag göra det jag är bra på istället....hitta nya bra att ha saker på loppisen i kväll!!!!

Vi borde vara bättre på att låta våra saker cirkulera. Varför ska alla ha en slipmaskin som bara står? Kanske används den ett par gånger för att sedan ligga bland bra att ha sakerna. I varje by/kvarter borde man ha en verktygspool där man lägger grejer som bara behövs ibland! Eller varför inte en symaskin/textil fixar låda. En fixa cykeln/skidorna inför säsongen låda. Jag vet ..jag vet, det skulle inte fungera. Men om alla behandlade sakerna som om man lånat dom av sin bästa vän ......eller ännu bättre ..lånat dom av nån som sa att det skulle aldrig gå! /ak

bullerbybarnen på berget!

En särdeles envis förkylning har parkerat i min kropp och med hjälp av en hög luftfuktighet och en lagomt varmt väder växer den och frodas.....den har det bra! Jag har informerat om en omedelbar vräkning men ingenting händer. Kladd och klet,snor och hosta! Hallon, kantareller och blåbär bara väntar på att jag ska komma och rädda dom till ett bättre öde än höst och frost och förruttnelse. Jag har hållit farten uppe trots "dimman" men nu måste jag byta taktik! Jag ska lägga mig platt och bara vänta! Den måste ju flytta någongång!

Vår lycka är att vi har en stor familj med många barn, våra och andras. Här händer det saker hela tiden. Man kan sitta ner och bara lyssna och ta in så får man inspiration till väldigt mycket. En utflykt kan vara att ta med bulle och saft och klättra upp på en mossklädd sten i skogen (som man ser hem-i-från) . Ta man med sig ett munspel och en kikare kan man sitta där och mysa länge. Man kan gå ut och plocka blåbär i en kopp och äta med yogurt. Man behöver inte ta med sig en tio liters hink och sucka över att det tar sån tid! Man kan samla små grodor i en hink med mossa och roa sig med det i flera timmar för att sedan släppa ut dom i naturen och tacka för lånet.

Jag ska idag inte låta min frustration gå ut över möjligheten att ta del av den värld som barnen skapar varje dag. Jag ska strunta i att tvätten är tråkig och att städandet är det värsta jag vet och låta allt detta ingå i ett yttre rymden projekt där allt faktiskt är spännande!/ak

En vecka på vift!

En veckas frånvaro och det var idag dax att öppna den ,i mitt fall, randiga boken. Se över dom beställningar som kommit in under veckan. Man kastas från det ena roliga projektet till nästa. Att ha flera olika beställningar i boken att välja bland underlättar. Då har man ju möjlighet att göra det som känns kul för stunden.

I morgon kan det vara så att vi alla tre musketörerna är samlade i verkstan och det känns roligt att tänka att det faktiskt blir så! Förr var jag ensam som arbetade med leran men nu har jag vant mig att det finns andra att bolla tankar och ideer med. Det som är så skönt hos oss är att vi inte är en klubb för inbördes beundran utan vågar ge varandra både ris och ros. Att omge sig av ryggkliare och ja sägare vore mördande för utvecklingen. Om man presenterar en idé som man sedan måste försvara och förklara gör att även om dom andra inte jublar kommer att genomföra så mycket bättre! Ibland faller planen med diskutionen om man inte riktigt har tänkt klart! Så borde alla ha det på jobbet!

Jag har idag lyssnat på en energidebatt med politiker på radion....Dom kliar varandra på ryggen inom partierna och sedan kastar dom skit på dom andra. Jag förstår inte hur dom tänker. Det som slog mej idag var att när jag var ungdom och min faster skulle prata förstånd med mej använde hon mitt namn väldigt frekvent...sa aldrig du. Det var Annakarin hit och Annakarin dit på ett väldigt underligt vis. På ett lilla dumma du vis. Precis som politikerna tilltalar varandra fast dom då lägger till efternamnet också, som om vi ,eller dom missat vem dom talar till. Min faster hade blivit en fin fin politiker när det gäller retoriken. I mitt fall slutar jag lyssna!/ak

Först och främst, AnnaKarin och Helena är tillbaka på Godset! Det bådar gott, finns mycket att ta igen, både vad gäller hantverket och munhugget.
Sommaren har varit god mot oss, mycket folk och vackert väder, loppisar och pubar, fikasugna krukmakarbesökare och återkommande stugägare. Så det fanns lite att dryfta när nu tjejerna kom tillbaka.

Hur som helst, så kom vi till slut att tala om Mayakalendern från mellanAmerika och Terrakottaarmén i Kina, två vitt skilda kulturer på två vitt skilda delar av världen men ändå med mycket gemensamt, såsom konst, arkitektur, naturvetenskap och förmodligen en hel del annat.
Ni vet väl hoppas jag, att delar av Terrakottaarmén finns att beskåda på Östasiatiska museét i Sthlm från den 28 Augusti, gå och se, jag ska!

AnnaKarin bloggade bra härom dagen i ämnet inspiration och var man ibland kan hitta eller åtminstone börja leta efter den, som t.ex i möten med andra, bland litteraturen, musiken och/eller i vår världsliga historia.
Arkeolog i praktisk betydelse har jag aldrig haft en tanke på, eftersom jag inte har tålamodet. Men jag låter dom gärna gräva, leta och borsta, för att sen kunna ta del av det och låta mej inspireras.
Få uppleva en terrakottafigur live, och veta att ca 7900 individer till med unika drag, samt hästar och vagnar finns att skåda, ger vem som helst ståpäls!

Att sen få sluta sina ögon, lyssna till allt hackande, putsande och fejande som 700 000 arbetare och hantverkare under 39 års tid åstakom är magiskt. Hur var det möjligt, hade man modell, misslyckades man, och hur bibehålla inspirationen under närmast slavliknande former, många frågor som inte alltid behöver ett svar, för olösta gåtor är en facination i sig.
För det är ju med inspirationen som med mycket annat, när man väl letar efter den så finner man något annat, och det något annat kan ju trots allt vara en inspiration i sig.

De två bönder som 1974 grävde en brunn för att finna vatten, fann i stället början till ett av världshistoriens största gravfynd, Terrakottaarmén. Lite samma känsla som Robinson Crusoe måste kännt när han på sin öde ö upptäcker spår i sanden en Fredag morgon, är inte det också inspiration, så säg.

Vilken dag bönderna grävde brunnen förtäljer inte historien, men en sak är sann och säker, Mayakalenderns stora årscykel började 3114 f.Kr och tar slut den 21 December 2012.
Den dagen är som av en händelse en Fredag, och jag tror mej veta vems spår vi kommer att se i snön./eriksson

Love is in the air!

Det var vårens ideér om pollen och dess olika former. Nu finns en serie av äldre damer som ska påminna oss om att leva livet fullt ut, hela vägen tills det tar slut. Inspirationen till dessa damer kommer från ett möte med en mycket sinildement herre. Sommarutflykt men sina medpatienter och klädd och kammad som en kille inför skolfotograferingen i trean. Han kunde knappt röra sig för han var så finkläd och skulle ha kunnat fått instruktioner av mamma under vattenkamningen om hur man håller sig fin hela dagen. Inte mycket gick att förstå av vad han sa men ett var klart och tydligt...han ville ha en glass strut! Medföljande personal ville avstyra det hela. Till den här herrens stora glädje fick han till slut en glass.

Personligen hade jag svårt att förstå varför han inte skulle få äta glass....men när han väl satt där med sin glass förstod jag . Herr´n hade inga tänder och glassätandet blev väldigt spännande. Men om man inte fokuserade sig på slabbandet och kletet utan såg på hans ögon och på hans hela minspel fick man se genuin lycka. Hade han vunnit tjugomiljoner på lotto hade han inte utstrålat en tiondel av det jag fick se. Även om livet kan vara trasigt och svårt. Det kan kantas av sjukdomar och begränsningar så önskar jag att vi ändå ska kunna leva livet tills det är slut och inte sluta leva på vägen. Det ska bli en samling av gamla inte så vackra men levande statyetter som tack för att jag fick bli påmind om vad enkelt det kan vara att vara glad för det lilla/ak

Var hittar ni inspirationen till nya saker? En vanlig fråga när man sitter i verkstan. Jag har lite svårt att svara så där lagomt långt på det. Men ett enkelt svar på det är att en sak ger ideer till nästa och nästa osv. Peter min kollega hittar sina ideer från litteraturen och från musikensvärld. Naturen är också en given källa. Behovsbaserad inspiration är när man lagar mat, serverar eller vad det kan vara och man tänker...nu skulle jag vilja ha en skål med pip i en lite större storlek till såsen! Ni vet..man saknar nått och tänker varför har ingen gjort en sån?

Efter att ha bott på båten i en vecka med ett" sådär" väder så staplar man intrycken och ideerna. Igår lyssnade jag på STING och en strof från texten lyder- Inside every turning lif is a pattern from an older tree. Det kan väl inspirera vem om helst till vad som helst! Mitt kärleksträd skulle ha kunnat komma ur den texten. Utan våra rötter växer inte trädet sig stort och starkt. Utan historia ingen egentlig framtid.

Vi har denna veckan haft en stor mängd besökare och hyllorna börjar gapa tomma. Små vackra ord mellan raderna säger att jag borde vara hemma och jobba. Min absoluta favorit berättare Marianne Folkedotter berättade om den här mellan raderna tekniken som används friskt i västerbottens inland och jag kan säga att den även frodas på annat håll! Hennes far kunde vid frukost bordet luta sig bakåt på kökssoffan och snegla ut genom fönstret och säga- å de ha snöge se ja! Vilket inte är ett konstaterande över nattens nederbörd utan en ren uppmaning-gå ut och skotta!

Nu säger jag inte att det ser roligt ut att segla...nu säger jag tydligt - JAG VILL BYTA TILL SEGELBÅT!!!!!/ak

Får får får? Nej får får inte får,får får lamm!

Idag har vi haft en helt otroligt rolig dag på Bruksgodset! Familjedag med lekar, go fika och djur!!Ett par hundra besökare hade möjlighet att njuta av sommaren bland får, hästar och ankor, hönor och en liten kanin. Pippi målade ansikten med önskade motiv och Madicken hjälpte barnen att måla mästerverk i glada färger. Luftgevärs skytte, bollkastning på burkpyramider mm! För att inte glömma ko bingo utan ko men väl med ett får! Soligt och vackert!!!! Jag hade den äran att vinna 1000svenska kronor genom att fåret råkade bajsa i rätt ruta!!!hipp hipp hurra!

Ni som missade detta kanske ni får en ny chans nästa sommar!

Jag drejade för öppen ridå och barnen följde arbetet med nyfikna ögon och mycket adekvata frågor! Måste det vara så kladdigt? Hur mycket mjölk måste få plats i en mjölkkanna? Hur många jordgubbar får plats i den där skålen?....Ibland köper vi jordgubbar och då blir det många men plockar vi dom vi har hemma är det inte så många! Hur stor skål ska man ha då? Hur vet man att det man drejar är högt nog?

Älskade, älskade små barn som lyfter själva livet i höjden med att inte krångla till saker med en massa strunt! Det är aldrig någon av mina kunder som tidigare frågat om skålens volym i antal jordgubbar! Mer sånt! Ulrik Ulander dagens hjälte som visade oss alla att en dag med fokus på det enkla och det roliga att vara tillsammans under extremt somriga förhållanden tar det mesta. Vuxna och barn huller om buller i en skön blandning! TACK Ulrik för att du är en sån fix och trix minister! Du kan få vem som helst att må bra!!!/ak

Lera hit och lera dit. Jag funderar ibland hur det kan komma sig att vi fastnar för vissa material framför andra? Jag fick min start av min mamma som hade intresset redan när jag var barn och jag fick följa med henne när hon gick keramikkurser. Men hon sysslade med olika sorters hantverk och olika material. Varför blev det keramik och lera? Hos mig finns en kärlek i att kunna forma användbara former av en klump lera. Former som går att använda i kök och vardag. Kanske kan det också bero på att lera är ett naturligt material som brukats av människan nästa lika länge som vi funnits här på jorden.
Man använder sig av de fyra elementen på samma sätt som man gjorde på hedenhös. Jag känner mig hedrad över att jobba med det jag gör och känner ett släktskap med dom som långt före min tid gjorde det jag gör nu. Yrkes stolthet.

Nu ska jag njuta en sista kväll i Ulvö gästhamn sedan ska jag hem och ägna drejskivan några timmar. Det är bra att vara ledig några dagar och samla intryck för att sedan komma hem och hitta lite nya former! Några ideer har legat på lur ett tag nu så dom har mognat nu och är redo att ta fysisk form!/ak

Elin & Alice

Det är det enkla som är det svåra! Hur kan det komma sig att det är så? Dom enklaste former ..till exempel..det är svårare att göra raka muggar än bulliga och runda! Det är svårare att måla det avskalade än det med många detaljer. Jag kan hitta de enklaste former i naturen men att återskapa dom är jätte svårt. Har du någongång försökt att rita som en fyraåring? Det går inte! Min yngsta dotter ritade en princessa när hon var tre och ett halvt. När jag såg den tänkte jag att den skulle jag återskapa och applicera på min keramik. Hon hade långa smala armar och svävade över marken. Hon hade en krona på sitt huvud som mer såg ut som små kullar än som nått annat. Jag provade att kopiera men jag försökte omedvetet att rätta till propotioner och detaljer. Det slutade naturligtvis med att jag tappat allt som gjorde denna fantastiska princessa till den hon var. Nästa gång du ser en målning eller en keramikform som du tycker verkar enkel och naiv...tänk en gång till och titta efter. Det kan vara det nakna och enkla som är det allra svåraste. Hans Hedberg gjorde sina frukter och sina ägg vilket kan verka simpelt men....../ak

kluckande kanna?

Nej!!! Detta är inte en kluckande kanna! Efter en händelserik natt som inte slutade förrän solen steg och tallarna kläddes i ett gyllene skimmer var den över! Rock pub med Hans Kasslers. 03.15 Skrev vi ut oss från Bruksgodset. Vi var tre haltande vänner som tog bilen hem efter att ha burit, riggat, lagat mat och serverat för att sedan diska undan ,städa och sedan bära tillbaka allt som tidigare burits fram! Väl hemma kunde vi konstatera att det hade varit en helt otroligt lyckad tillställning och att vi glada men med ömmande fötter borde sova. Kroppen ville sova men huvudet ville inte! Jag var tvungen att läsa några kapitel i min bok innan hjärnan hade varvat ner tillräckligt!

Man borde inte sova så här års! Här hos oss är det ljust hela natten och det är liksom om alla naturens färger skärper till sig för att synas ännu mer så där klockan 0300 bara för att man ska lägga märke till dom. Man borde inte sova!

Idag har det varit dagen efter och allt har gått lite långsammare och lite trögare men...jag har glaserat en ugn och satt den. Jag har hänklat och beskickat. Helena har haft en möhippa på besök och bruden har fått göra fina alster. Känns bra!

Inatt ska vi tuffa ut med båten och låta omvärlden leva utan oss ett par dagar och vi utan den. Ta ett natt bad för att sedan sova till klucket.....från vågorna för att sedan vakna och ta ett morgon dopp! Livet är till för att levas ända tills det att man dör!/ak

Det är idag det händer!
Sommarens Rockpub med Hans Kasslers 19oo !!!! Vill man kan man ska man komma ikväll och ta del av en kväll med musik och god mat! Varje sommar nu i flera år spelar dessa herrar sin musik ut över ängarna och jag har aldrig varit besviken! Inte i år heller! Och då kan man undra hur säker jag kan vara på det då..........enkelt...jag har sett väderkartan, jag vet hur många biljetter som är sålda, jag var närvarande under genrepet i går!
Hur som helst är kvällens händelse en av sommarens absoluta höjdpunkt. Återkommer/ak

Andy Warhol...i Ö-vik!!!

Bjuden på förhandsvisningen och ......jag var där! Inför....vad har man på sig när man får vara med om en världshändelse? Mitt intyck av Andy, ursäkta mitt personliga uttal, är att han var en man i en värld fylld av kändisdyrkan glitter och glamour. New York på 70talet-gay kulturen, klubbarna, reklam och mode världen , studio 54, popkonstens urfader. HJÄLP...vad har man på sig,tänkte jag, som annars tar det som är överst i garderoben. Det här kändes ändå som ett tillfälle att få vara just så där lite extra! Det här var en dag att minnas!


Pop....det får bli jeans och höga klackar...lite extra svart runt ögonen och vax i håret. En svart tröja med rolig skärning och ett nytt armband. Lite mer än vanligt men ändå lite nonchalant. Kände mej uppklädd men bekväm. Och vad händer? Jo...Örnsköldsvik!!!!! Nu hade alla chansen att göra detta till en minnesvärd tillställning med lite yta!!! Men..Öviksborna är klädda som om dom varit på stan och råkat halkat in på museet med hjälp av ett bananskal! Snittar, bubbel och live musik på plats.....Då kommer dom klädda i sandaler, shorts och jag vet inte vad?! Jag blir inte klok på folk! Varför inte göra saker till vad dom faktiskt kan vara? Det hade kunnat vara en fantastisk chans till mingel och lite extravagansa ...bara för en liten stund! Fy skäms! Jag hade sett fram emot en stund med bara en liten glimt av det som omgav Andy Warhol i hans glans dagar. Men man kan inte få allt! Jag fick ändå se hans bilder och filmer och får vara glad för det. Men ..du! Om du ska dit...se till att ta med dig ett hov av människor som vet hur man gör när det är premiär Även om den redan varit!!/ak

Christel Kahn!!!

Detta är min favorit skulptris just nu! Har du tillfälle att titta på hennes hemsida eller ännu bättre besöka hennes atelje råder jag dej att ta chansen!!! Hennes figurer ligger ofta på gränsen till det fula och lockar iallafall min fantasi. Det är så mycket mer spännande att se på det som inte är perfekt och tillrätta lagt för att vara vackert. Mycket humor och känsla hittar man i hennes skulpturer. Hon målar också i olja men då i ett helt annat uttryck.

Dagen har innehållit många glada besökare på bruksgodset och det har varit en rolig dag på jobbet. I morgon ska jag påbörja veckans production och det kliar i fingrarna efter att ha haft ett par veckors kladd och klet fri tillvaro. Min plan är att bygga stora flaskor som kan pryda ett eller annat omöblerbart hörn hos någon som tycker om keramik.

Linda har varit hos mej i dag för att sälja sin fina blommor. Det har gått bra och vi ska även i morgon få ha henne i verkstan vilket vi alla tycker är jätte trevligt! Det borde alltid vara så...att Linda var hos oss!/ak

Borta bra men hemma bäst! Ibland behöver man komma bort för att få längta hem. Tio dagar i Grekland har varit helt fantastiskt. Inga måsten. Men vad gör man när det kliar i finrarana och kroppen stressar igång av att inte göra någonting? Jo...spelar tennis, plockar snäckor, läser, solar och badar. Tar en promenad. Det fungerar i åtta dagar sedan längtar man hem! Skönt att få längta hem! Vi bor i ett fantastiskt land! Hur knäppa saker som än händer så är det inte särskilt knäppt alls! Vi landade nära staden Volos på en flygplats som gud glömt. Det såg mer ut som den nedlagda gamla BP macken hemma än som en internationell flygplats. Vi viftade lite med passet när vi kom och sedan var det klart. Man kunde se en snart färdigbygd anläggning lite längre bort och frågan var ...när är den färdig?....Den skulle öppna 2004 men har inte öppnat än...allt är klart utom lite mark arbete utomhus. I Grekland är det fara på färde när saker nästan är klart ...det är då det inte händer alls.


Keramiken var en inte alls för upphetsande del av resan då det mesta var turist anpassat. Men där som här får man se till vad som säljer och inte vad som kommer ifrån hjärtat. I allafall om man vill få någonting sålt! Jag hoppas att jag inte ska hamna i den situationen. Keramik i vitt med blå dekor är aldig svårt att sälja men det är inte jag. Allt har sitt pris oavsett var vi befinner oss.


Nu skiner solen på oss i högsommaren och vi bor i ett fantastiskt land där vi kan dricka vattnet direkt från kranen. Nästa vecka ska jag lägga in den högre växeln i verkstan och det känns bra! Jag hoppas att Helena, Peter och jag ska få några dagar tillsammans i verkstan./ak

Sol och sommar, nybakt och färdigglaserat, och besökare som strömmar till från när och fjärran, fikasugna och nyfikna.


Sommar är BÄST!! Allt är så lätt, ledigt och enkelt. Mat, klädsel, umgänge, för att inte tala om allt som blommar, rabatter såväl som människor, med Prinsbröllop, VM-fotboll,Midsommarfester och danslogar och nattbad och båtturer och.....
Här på Bruksgodset är det fullt upp som ni förstår, men samtidigt så förbaskat roligt, gläds och gläd andra och du gläder dig själv helt enkelt. Vi har ett samarbete med såväl Fiskevistet som Salteriet under namnet KUL TUR en resa i norra Höga Kusten, en rockpub på G, familjedagar och mycket annat smått och gott som kommer att hända här på Godset med omnejd.


Själv har jag som hundvakt sluppit hundvakten, och som ni vet sen förra bloggen tagit upp måleriet igen.
Shit, vad roligt det är! Att hitta tillbaka till färgval och nyanseringar man trodde man tappat, att komponera och kontrastera med mjuk skummring och nyfunna penseldrag, att helt enkelt få ha jäkligt roligt och komma till skott, är en fröjd långt in på sommarnatten. Så, läs nu noga, här ett recept på sommarnöje:
Köp ett antal oljefärger, vilka bör vara:

Vitt (zink- titan- eller blandvitt) En stor tub, det går åt mycket mer vit färg än av dom andra.
Svart
Blått, förslagsvis ultramarin
Grönt, förslagsvis smaragdgrön (Viridian)
Rött, förslagsvis alizarin crimson (krapplack)
Gult, förslagsvis neapelgult
Guldockra
Bränd umbra

Penslar, inte för billiga ( dom tappar strå ). Det finns fina penselsatser med olika storlekar.
Palett, att lägga färgen på. Finns i blockutförande som smörpapper, man river av eftersom. Bra att ha ute i det fria.
Palettkniv, bra att blanda färg och skrapa bort med. Köp en mellanstorlek.
Duk, färdigpreparerad, inte uppspänd. Köp på rulle.
Lacknafta, göra rent pensel med, samt när man byter från en färg till en annan.
Målarmedium, blandning av linolja och terpentin, späda ut färgen med .
Maskeringstejp
Kol eller blyerts
Såga till en masonitskiva i storlek A3 (300x400), klipp till duk i samma storlek och tejpa fast på skivan med maskeringstejp.
Och börja måla. Porträtt eller motiv från naturen, arrangera något hemma, eller ta med familjen på en picknick, måla och må gott!

För det svåra är inte att göra ett mästerverk, utan att försätta sig i det tillstånd då man gör ett./eriksson

Har så smått börjat sondera min inre terräng om man så säger. Färg och penslar finns, duk skall inköpas, inte heller några större bekymmer.Staffli på plats, och med min inställning och ambition så blir det snart utställning, eller....
Det är ju nu kunskap, kreativitet och krav kan ställa till det.
-Det är väl bara och måla på för tusan, säger vännerna. I konsten finns inget fel brukar du ju själv säga.
-Använd fantasin, dina drömmar, minnen, önskningar, ta ställning för något, bli politisk, religiös, kär eller vad tusan som helst med palettens alla kulörer och valörer, bara du MÅÅLAAAR!!!


Just så, få se nu då.., ljuset kommer in där, varmt och kallt. Kadmiumrött..,hmmm lite för starkt.., krapplack och ultramarin blir fint svart..., o.s.v, o.sv....
Så där kan man hålla på i all evinnerlighet, och då är det vare sig roligt eller rogivande, så kunskap är bra, men kreativitet och skaparlusta bättre. Lite så med det mesta faktiskt, varför krångla till det när det till syvens och sist är och skall vara en livsbejakande sysselsättning, den att skapa konst i vilken art den än månde vara. Så nu, ett djupt andetag, andas in världen och skapa som bara den.
Nu är det dags att fara, vi presenterar oss i dagarna två på Arken i Örnsköldsvik med en nätt men innehållsrik monter under Höga Kusten konferensen. Intressant och lärorikt att ge, och få tillbaka från allt och alla.


Samuel Clemens växte upp vid Missisippis stränder och såg ångbåtar komma och gå där han satt och filosoferade.
Strax innan det var dags för båtarna att ge sej av, lodade matroserna djupet och ropade "Mark Twain" ( två famnar)./eriksson