tisdag 31 augusti 2010






En vandring i solen


Som Far till nu två utflugna barn, har jag ( tror jag, i allafall ) förstått att var ålder har sin charm, nyfikenhet, vånda och oförstörda gåpåaranda.
For till Umeå idag för en liten omsorgsfull service och status presens. Till min stora glädje så följde AnnaKarins dotter Agnes med, en ynnest att få tillbringa dagen med henne, nyfikenheten och spontaniteten själv.
Hur än det är och hur än allt förhåller sig i alla tider, så verkar funderingar och frågeställningar vara dom samma, man byter bara ut kulram och radio mot Ipod, och skolresan till Furuvik mot Göteborg och Liseberg.
Ingen är mer glad än jag.
Pappa sa alltid, bli aldrig en nolltillväxtare, tänk framåt och följ utvecklingen, men glöm aldrig dina rötter.
Så på vägen hem, efter en dag av kulturella begivenheter med allt från logdans på museét, till ett Happy Meal på McDonalds, så sitter vi där gratisåkare till trots, och småtjattar med varandra., Agnes och jag.
-Finns det ett liv efter detta?Frågar Agnes..
-Ingen aning, säger jag.
-Men man kan forska i det kanske, som Farfar forskar...
-Jaa, säger jag, men vem ska man fråga?, alla som vet är ju döda och de som lever och säger att det finns , dom tror ju...
-Men när du dör Peter så vill du väl bli askad iallafall?
-Du menar kremerad, säger jag...,
-Näää, askad.
-OK, säger jag, blir jag inte uppäten av maskarna så kan jag mycket väl bli askad, om jag får lägga askan på berget i din sandlåda, som ett minne..
-Men mina barn ( om jag får några) som sitter i sandlådan och leker , och helt plötsligt får sot i spaden blir ju skiträdda när dom får aska på spaden, vad säger jag till dom ?
-Säg till dom att det är ju bara Peter, å lägg det i lastbilen, den som han tycker så mycket om, den med tipp.../eriksson


















Förnuft och känsla!

Det är med dom verktygen vi kan komma någon vart med det vi gör. Personligen kanske känsla är det som driver mej mest. Men med känsla kan man komma långt och med förnuftet som partner skulle man säkert komma ännu längre.

Mina allra käraste vänner nu startar keramik kurserna! Onsdag kväll 18oo upptakt! Fredagkväll har vi upptakt för helg kursen och sedan kör vi så det ryker hela helgen! Om det finns någon som känner sig sugen finns det två platser att fylla på helgkursen! 4-5 September alltså!

Kermik ....Leran liksom kletar sig fast i ens inre. Jag träffar människor nästan dagligen som berättar om att dom gått kurser och att dom fortfarande ser, tänker och känner keramik! Men det är väl så med allt som vi med händerna får lära oss. Innan vi har provat kan vi ju inte veta! Men när händerna en gång fått forma det som vi i hjärnan räknat ut eller tvärt om...formar det som leran själv vill och inte alls som hjärnan tänkt! Om du vågar och vill....ta chansen att ge hjärnan en utmaning och händerna en ny erfarenhet!/ak

måndag 30 augusti 2010

Man ska inte kasta sten i glashus!

Första gångs upplevelsen..att spendera en helg i ett glashus på torget i Umeå. Jag hade tankar på att det skulle kännas väldigt obekvämt. Vår uppgift var att berätta för besökarna vad vi i Örnköldsvik har att erbjuda dom som tar Botniabanan för att upptäcka vår region. När Peter E och jag åkte upp till Umeå visste vi inte vad vår roll skulle vara och diskuterade hit och dit, om, kanske osv. På vägen stannade vi till på ett ställe och jag fick chansen att göra en liten gallup. Frågan var...Vad är konst för dig? Svaret var att det mest var konstigt och svårt att förstå. Men å andra sidan tyckte den här personen att, - det är konst att kunna köra riktigt bra rally. Kanske detta är två skilda saker. Men....det är väl också en konst att på ett transparent sätt presentera kultur och konst genom att sätta den på torget i ett glashus! Kanske det kan göra det enklare att förstå att kultur är ett enormt stort begrepp som innefattar väldigt mycket.

Framför allt anser jag att den ena sortens konst inte är finare än någon annan. Det kanske inte alla skulle hålla med om men då kan dom få skriva en kommentar och förklara för mej vad som gör skillnaden så fasligt stor.

Höstens göranden har nu sparkat igång och det känns mycket bra. Nu hoppas jag att vi snart kan få tillbaka vår vän Helena på banan så är lyckan total!/ak

onsdag 25 augusti 2010

Elin & Licia!

Har idag haft besök av min barndomsvän Licia och hennes gamla studiekamrat från HV(handarbetets vänner på Djurgården i Stockholm). Elin hade även med sig sin ursöta son Eldar. Ett inspirerande möte med väckta tankar om samarbete. Sååå roligt att träffa alla tre!

Dagarna i verkstan fylls av roligt arbete och p1. Nu är det bara politik på alla programpunkter och jag måste säga att jag önskar att allt jag sa lät lika självklart som när politikerna ska svara på de frågor dom får serverade. Vilken färg dom än har. Dom har svaren och lösningarna på allt! Sedan vet vi ju att det som sägs inte stämmer och att det som lovas inte efterlevs. Och det kan väl bero på en massa omständigheter men när det sägs och lovas låter det så bra! Jag skulle vilja veta varför jag måste betala 25% i moms på min keramik medan om jag målar en tavla är det bara 6% i moms? Är det skillnad om jag väver en matta som ska ligga på golvet eller om den ska hänga på väggen? Tur att mitt i musiken finns och tankar för dagen och att man faktiskt kan stänga av och njuta av tystnaden.

Missa inte slöjdmarknaden 19september på Murberget Härnösand som avslutar krona och kransutställningen samt den parallella slöjdutställningen. Vi kommer att vara på plats för att sälja vårt hantverk. Den närmaste veckan ska vi ta fram de former som vi vill presentera och sälja den dagen. Känslan säger färg och robusta former.....vilket fantastiskt jobb jag har....idag vilar jag i kognitiv resonans!!!! Läs i går! /ak

tisdag 24 augusti 2010

Bara en önskan om att få lägga ett intressant uttryck för något vi alla känner, men inte vet namnet på ,till vår språkbank!! Kognitiv dissonans!Det är när vi handlar mot bättre vetande och vet om det. Det är ni vi handlar mot vår egentliga attityd. Exempel; Jag kör för fort! Jag vet att det innebär risker både för mej och andra, dessutom är det olagligt. För att komma ur den kognitiva dissonans som härmed uppstår kan jag ...1. Sluta köra för fort 2. tala om för mig själv att jag är en fantastisk bilförare,haft körkort länge. Jag behärskar fordonet. 3. Jag måste faktiskt hem till mina barn! Då kan jag få den kognitiva dissonansen att övergå i en kognitiv resonans och då mår jag bättre!
Så enkelt det kan vara!/ak


Vi hade på Bruksgodset för något år sedan en höstmarknad med "loppis", om än så liten, men i allafall...Där fanns att köpa, tillgå och beskåda allt från trattkantareller, rödbetor, gamla böcker och nya tidskrifter, och annat smått och gott från vindar och källarutrymmen.

Bl.a fanns vid ett bord en gjuten skulptur i abstrakt form signerad Åke Lagerborg, en respekterad, kunnig och intressant konstnär och medmänniska, född,uppvuxen och verksam i Örnsköldsvikstrakten.Det finns ju trots allt en hel del offentliga verk i kommunen signerat Å. Lagerborg, så vår käre loppisförsäljare hade nog inte den blekaste aning om vem Å.L egentligen var.

Nåväl kära vänner, när jag står där och vrider och vänder på såväl skulptur som mina egna tankar, så vem ser jag komma från parkeringen, hand i hand med sin fru, om inte Åke Lagerborg i egen hög person....

Här är läge för en Intermission som det stod på bio när man bytte rulle på filmen, en paus kort och gott. Vi tar en sån, men först en till skaparhistoria modell "Money talks" ;

"Fransmännen rasar mot ett övergrepp på den franska folksjälens känsla för både oberoende och god matkultur. Nu är det grillade vildsvinet stekt: fransmännen har sålt ut sin frihetshjälte Asterix till McDonald´s. En ny annons visar hur Asterixseriernas sedvanliga avslutningsfest utspelas inne i en hamburgerlada med det välkända M:et på taket och barden Troubadix bunden utanför," suck....

Om denna skrift och vår oavslutade Bruksgodshistoria skulle Shakespeare ha sagt:

Åh, om detta ingenting berättas allt../eriksson
to be continued.........







söndag 22 augusti 2010

Nu är det dax!

Idag pirrar det i magen för det är skolstart. Saken gäller inte mej men man påverkas av stämningen. Mina barn hade inga problem att komma upp i morse. Det fixades med hår och kläder. Det packades ryggsäckar och packades upp för att kontrolleras för att sedan packas igen. Dom cyklade iväg spända inför dagen. Själv smög jag mig efter med hunden med hopp om att alla skulle tro att det var det jag verkligen gjorde.....gick ut med hunden. Jag ville bara titta på alla barn och vuxna som i en strid ström kom till skolan. Små klungor av barn stog lite utspridda på skolgården. Några förskoleklassare kom hand i hand med mor eller far. 6orna syndes inte till - dom satt väl i korridoren så där stora och tuffa och oberörda som man bara kan vara när man är äldst på skolan. När man är stor måste man vara snäll...mantrat jag gett min son.

Tjejerna klumpar ihop sig och står mest och fixar med håret och kollar in sina skor. Undra just om dom skulle se om någon var naken? Dom har så fullt upp med sina egna krumbukter. Killarna tar pulsen på varandra med lite fotboll innan det ringer in på höstens första skoldag. Själv märker jag att både jag och hunden står och ser på skådespelet. Vi bara står där och det måste ha sett kul ut eftersom vi skulle föreställa friskt promenerande,rastande.

Mina egna minnen från skolans första dag på hösten var att jag mådde illa och ville inte alls gå dit. Skönt att mina barn inte känner så! Jag hade ingen anledning att inte trivas i skolan men jag har aldrig varit särskilt bra på att passa in. Har man den egenskapen ska man ha ett starkt självförtroende och en stark självkänsla. Jag hade väldigt stark integritet men saknade självförtroendet. Det resulterade ofta i att jag kände mig kränkt. Jag gjorde min grej i lugnan ro men blev ledsen av att jag ansågs som lite konstig. Jag brydde mej inte mycket om mitt yttre, jag hade inte rätt kläder och jag tyckte att idrotten och tecknandet var roligare än att hänga nere på byn. Kompisar var inget problem det var värre med känslan av att inte tycka och känna som dom . Jag ville verkligen tycka att det var kul att hänga...men jag frös och tyckte väldigt snabbt att det var tråkigt. Jag hade svårt med motivationen.

I verkstan kollar vi inte in varandras hår och nya skor idag men vi ska syna varandras planer vad gäller höstens production. Själv ska jag den här veckan beta mej igenom inkomna beställningar. Några välfyllda sidor i min bok som ska bockas av en efter en! Ett bra sätt att komma igång! /ak

torsdag 19 augusti 2010


Hösten bär med sig lugn och rutiner. Jag gillar hösten och den höga klara luften. Att efter en promenad få komma in och dricka en kopp te och kanske göra en brasa.. Jag har inga problem med hösten! Värre är det med sommaren med alla förväntningar och förhoppningar och allt man vill hinna göra. För mej innebär hösten en fristad där det finns plats för eftertanke.

Den här hösten har vi startat med att ge butiken ett litet lyft som ger större möjlighet att exponera våra alster på ett mer rättvist sätt. Tidigare har man inte sett skogen för alla träden men nu ska det finnas utrymme för alla former och färger utan trängsel. Inspirerande att det nu ges nya förutsättningar för oss tre som ska samsas med våra tre olika formspråk.
Vi ska i September göra en liten utflykt till Stockholm för att tillsammans se på andras sätt att arbeta i grupp och samtidigt förhoppningsvis stärkas i det vi redan gör! Kärleken till hantverket och glädjen över skapande processen är kärnan i det vi gör och sedan tar det sig bara olika former.
Jag träffade en gång en kille som släpade hem stora stubbar från skogen som han sedan arbetade med utifrån ett uttryck som han sett i stubben. Han ville inte höra något romantiserande svimmel svammel om glädjen i skaparprocesser och annat. För honom var det ett helvete att släpa alla dessa tunga stubbar hit och dit. Han hade inte valt det utan det var bara som det var! Skit helt enkelt...bara en massa slit! ......men visst handlar också det om kärlek!? Kärleken är väl inte alltid så romantisk och rosa skimrande? Man får ju slita en hel del på grund av kärleken. Hur som helst blir vi pundare på det vi gör bara vi gör det hjärtat vill att vi ska göra. Jag har aldrig kännt mej tvungen att släpa hem stubbar men nu känner jag ett starkt behov av att fylla våra nya hyllor med nya former och färger!/ak

tisdag 17 augusti 2010


Jag är barnsligt förtjust i att öppna paket i vilken form och färg det månde vara, en ren adrenalinkick hur underligt det än låter. Andra gör det på annat sätt, en bekant öppnar inte sina paket inför åskådare av den anledningen att hon inte kan dölja sin besvikelse om och när hon nu blir det. En annan person får man truga och be för att han överhuvudtaget ska skänka paketet en tanke. Finns säkert fler sätt och synpunkter i ämnet presenter och paket.
Hur som helst så är det tanken som räknas, eller hur?

Lite i de här tankegångarna går vi i på Godset just nu, en paketinslagning där omslaget är klart, vackert och gediget i sin fulla prakt, och där vi istället ägnar oss åt innehållet och ska ta fasta på våra alsters former och uttryck, hur rummet ska hjälpa upp och gestalta deras egenskaper, och hur dom stöttar rummet och butiken i sin helhet, men framförallt, hur bemöts vårt slit och släp och grubblande, när våra besökare lossar på tejpen, klipper av snöret och träder in i det nya paketet. Där i ligger spänningen, eller anspänningen om ni så vill, med att bygga om, bygga nytt eller bara möblera och flytta om. Hur roligt och spännande som helst!
Att få prata färg och form och bredd och längd, fundera på sociala stråk och strängar. Hur går man, och vad ser man bland många men också i sin ensamhet.
Jag tror mej veta att vi gör rätt för vi gör det på vårt sätt. Kommer att bli intressant och också lärorikt att få ta del av våra besökares synpunkter fram över.

För hur än det är och förblir, så säger vi på Bruksgodset som Puck i en midsommarnattsdröm;

" Men har ni översett, med det som gick snett
och vi inte visslats ut
blir vi kanske bra till slut.
Så godnatt nu allihop.
Kläm nu i med bravorop
och applåder, om ni känner
för hos oss på Godset är ni alla våra vänner./ eriksson

måndag 16 augusti 2010

Allt gammalt är inte tråkigt!

Nu har vi påbörjat en förvandling av vår butiksyta. Att det gamla skulle vara dåligt vill jag inte påstå men vi vill göra om göra nytt. I butiken finns en bermuda triangel där ingenting säljs och ingenting blir synligt. Ett märkligt fenomen. Om vi möblerar utifrån och in eller inifrån och ut tycks inte ha någon betydelse....det blir alltid en död yta! Samma yta varje gång! Nu ska vi placera om hyllor och bygga till några små väggar för att öka hyllmetrarna nu när vi ska vara tre som ska producera och leverera. Det är en hel vetenskap att veta hur man ska slussa sina kunder på rätt sätt genom butiken för att dom ska hinna skapa ett behov innan dom passerar kassan. Om vi visste hur mycket som påverkar oss när vi går in i ett varuhus eller butik skulle vi aldrig gå in! Det ska dofta rätt det ska vara rätt ljus, rätt musik och rätt ordning på grejerna. På Bruksgodset ägnar vi oss inte åt sådant men vi ska med alla medel försöka flytta ut Bermuda triangeln ur butiken.

Peter och jag ska nu beta igenom ytorna en efter en eftersom vi fortfarande har sommarens öppentider gällande. Stökigt blir det men vi hoppas att våra kunder ska uppskatta förändringen efter utfört arbete.

En fantastisk Augustikväll råder utanför fönstren och vi har tagit en tur ut mot havet. En kväll som denna är det synd att gå och lägga sig. Men med huvudet fyllt av planer för hösten ska jag sova på söta örat för att brassa vidare i verkstan i morgon. /ak

söndag 15 augusti 2010

Diamant kommer ur Grekiskan och betyder okuvlig, ett begrepp som mer än väl skulle passa in på stengods och glasyr, för att kuva dessa två är sannerligen ingen dans på rosor.

Det berättas att när diamantsliparen Joseph Asscher skulle klyva världens största diamant (Cullinan), så hade han enligt myten en läkare och två sjuksköterskor bredvid sig. Första slaget tog inte, det andra klöv diamanten i två lika stora delar, och utmattad av den mentala prövningen föll Joseph avsvimmad ner på golvet.
Lyckligtvis så har vi på Bruksgodset AnnaKarin som f.d op-syrra, om nu stengods och glasyr skulle få för sig att pröva vår hälsa på endera sättet.

Vad jag vill komma till är att det har småjäklats för mej med spruckna fat, ogenomtänkta glasyrval och alldeles för mycket av oplanerat arbete. Det tar sin tid att lära och ibland tror man sig veta mer än man gör.
Kunder som besöker Bruksgodset fascineras av den ständiga påhittigheten och nytänket i det vi gör i verkstaden. Och visst är det så, vi prövar oss fram, testar nya ideér, kritiserar och inspirerar varandra till nya tillskott och alster i vår butik.
Gunnar Cyrén, ni vet han med Nobelservisen, berättade för mej när han som nyutexaminerad formgivare kom ner till glasbruket i Orrefors, glad i hågen rusandes ner till glasblåsmästaren med nya friska former och synpunkter, visar skisserna varpå Mästaren säger; släng det där och lär dej blåskonstens grunder, sen kan du skissa om.
Lite så kan det kännas ibland, ivrig och entusiastisk som man många gånger är och blir, slarvar man med det man lärt sig. Men synden straffar sig själv heter det ju, och det har jag fått del av, och förhoppningsvis så är det nog bara jag, AnnaKarin och Helena som kommer att märka min nya filosofi, och alla ni andra kommer att lägga märke till vår nya kollektion så småningom.



"A kiss on the hand may be quite continental, but diamonds are a girls best friend...", sjöng hon ju vår kära Monroe.

Om Ulrik och Anna Ulander sjunger den ikväll har jag ingen aning om, födelse och bröllopsdag som de nu firar. GRATTIS! Och förresten, diamanter har de ju redan, två t.o.m som förmodligen gått och lagt sig, kuvliga eller okuvliga...../eriksson

torsdag 12 augusti 2010

Nya planer!

Ikväll ska vi ha ett litet möte där vi ska planera för höstens aktiviteter. Då gäller det att vi på keramiken har vårt packat och klart annars får vi ta det som blir över. Keramikens planer är som följer....slöjdarmarknad på Murberget 19september, Stockholms resa för att göra studiebesök och även se terracotta armén, lämna in på Liljevalls för vårsalongen, göra en portfolio för att hitta återförsäljare, knyta kontakter, hitta hur vi ska fungera som kollektiv...ekonomisk förening? Julproductionen , adventsstakar.

En fantastisk höst som känns spännande och rolig. Jag vill nästan att det ska börja nu! Det känns lite som att trampa vatten ....man kommer ingenvart. Sommaren är inte slut men nästan och att fylla hyllorna känns tungt ....man vill sikta framåt! En vecka kvar på sommarlovet och sedan ska rutinerna trilla på plats och vardagen lägga sitt lugn över oss alla! För mej innebär det att arbetet i verkstan kommer igång på riktigt! Tänk att jag har vett jobb där man längtar efter att få börja jobba efter semester och sommar./ak

onsdag 11 augusti 2010

Nu sjunger sommarsäsongen på sista versen!

Jaha..det var det,det! Nu har sommar ruset lugnat av och det är inte fullt lika många semesterfirare ute. Gäster kommer och går hela tiden men det blir inte den där ruschen mitt på dagen. Varje år undrar man vad som hände när allt plötsligt lugnar av. Fast man vet så är man lika förvånad varje år! Ikväll hoppas vi på att det blir mycket gäster då sommarens sista bakluckeloppis ska äga rum! Sista chansen att byta grejer med varann. Rostig spik mot en cykelpump osv. Det som är skräp för mej kan vara ett fynd för någon annan och tvärt om! Själv är jag den värsta sorten! Jag tänker att jag har för mycket saker och borde loppa bort lite...men när jag står där hemma och ska plocka ...hittar jag ingenting som jag faktiskt inte behöver! Som ni förstår finns det ingen sanning i det men.....det kan ju vara bra att ha! Så nu ska jag göra det jag är bra på istället....hitta nya bra att ha saker på loppisen i kväll!!!!

Vi borde vara bättre på att låta våra saker cirkulera. Varför ska alla ha en slipmaskin som bara står? Kanske används den ett par gånger för att sedan ligga bland bra att ha sakerna. I varje by/kvarter borde man ha en verktygspool där man lägger grejer som bara behövs ibland! Eller varför inte en symaskin/textil fixar låda. En fixa cykeln/skidorna inför säsongen låda. Jag vet ..jag vet, det skulle inte fungera. Men om alla behandlade sakerna som om man lånat dom av sin bästa vän ......eller ännu bättre ..lånat dom av nån som sa att det skulle aldrig gå! /ak

måndag 9 augusti 2010

bullerbybarnen på berget!

En särdeles envis förkylning har parkerat i min kropp och med hjälp av en hög luftfuktighet och en lagomt varmt väder växer den och frodas.....den har det bra! Jag har informerat om en omedelbar vräkning men ingenting händer. Kladd och klet,snor och hosta! Hallon, kantareller och blåbär bara väntar på att jag ska komma och rädda dom till ett bättre öde än höst och frost och förruttnelse. Jag har hållit farten uppe trots "dimman" men nu måste jag byta taktik! Jag ska lägga mig platt och bara vänta! Den måste ju flytta någongång!

Vår lycka är att vi har en stor familj med många barn, våra och andras. Här händer det saker hela tiden. Man kan sitta ner och bara lyssna och ta in så får man inspiration till väldigt mycket. En utflykt kan vara att ta med bulle och saft och klättra upp på en mossklädd sten i skogen (som man ser hem-i-från) . Ta man med sig ett munspel och en kikare kan man sitta där och mysa länge. Man kan gå ut och plocka blåbär i en kopp och äta med yogurt. Man behöver inte ta med sig en tio liters hink och sucka över att det tar sån tid! Man kan samla små grodor i en hink med mossa och roa sig med det i flera timmar för att sedan släppa ut dom i naturen och tacka för lånet.

Jag ska idag inte låta min frustration gå ut över möjligheten att ta del av den värld som barnen skapar varje dag. Jag ska strunta i att tvätten är tråkig och att städandet är det värsta jag vet och låta allt detta ingå i ett yttre rymden projekt där allt faktiskt är spännande!/ak

måndag 2 augusti 2010

En vecka på vift!

En veckas frånvaro och det var idag dax att öppna den ,i mitt fall, randiga boken. Se över dom beställningar som kommit in under veckan. Man kastas från det ena roliga projektet till nästa. Att ha flera olika beställningar i boken att välja bland underlättar. Då har man ju möjlighet att göra det som känns kul för stunden.

I morgon kan det vara så att vi alla tre musketörerna är samlade i verkstan och det känns roligt att tänka att det faktiskt blir så! Förr var jag ensam som arbetade med leran men nu har jag vant mig att det finns andra att bolla tankar och ideer med. Det som är så skönt hos oss är att vi inte är en klubb för inbördes beundran utan vågar ge varandra både ris och ros. Att omge sig av ryggkliare och ja sägare vore mördande för utvecklingen. Om man presenterar en idé som man sedan måste försvara och förklara gör att även om dom andra inte jublar kommer att genomföra så mycket bättre! Ibland faller planen med diskutionen om man inte riktigt har tänkt klart! Så borde alla ha det på jobbet!

Jag har idag lyssnat på en energidebatt med politiker på radion....Dom kliar varandra på ryggen inom partierna och sedan kastar dom skit på dom andra. Jag förstår inte hur dom tänker. Det som slog mej idag var att när jag var ungdom och min faster skulle prata förstånd med mej använde hon mitt namn väldigt frekvent...sa aldrig du. Det var Annakarin hit och Annakarin dit på ett väldigt underligt vis. På ett lilla dumma du vis. Precis som politikerna tilltalar varandra fast dom då lägger till efternamnet också, som om vi ,eller dom missat vem dom talar till. Min faster hade blivit en fin fin politiker när det gäller retoriken. I mitt fall slutar jag lyssna!/ak



Först och främst, AnnaKarin och Helena är tillbaka på Godset! Det bådar gott, finns mycket att ta igen, både vad gäller hantverket och munhugget.
Sommaren har varit god mot oss, mycket folk och vackert väder, loppisar och pubar, fikasugna krukmakarbesökare och återkommande stugägare. Så det fanns lite att dryfta när nu tjejerna kom tillbaka.

Hur som helst, så kom vi till slut att tala om Mayakalendern från mellanAmerika och Terrakottaarmén i Kina, två vitt skilda kulturer på två vitt skilda delar av världen men ändå med mycket gemensamt, såsom konst, arkitektur, naturvetenskap och förmodligen en hel del annat.
Ni vet väl hoppas jag, att delar av Terrakottaarmén finns att beskåda på Östasiatiska museét i Sthlm från den 28 Augusti, gå och se, jag ska!

AnnaKarin bloggade bra härom dagen i ämnet inspiration och var man ibland kan hitta eller åtminstone börja leta efter den, som t.ex i möten med andra, bland litteraturen, musiken och/eller i vår världsliga historia.
Arkeolog i praktisk betydelse har jag aldrig haft en tanke på, eftersom jag inte har tålamodet. Men jag låter dom gärna gräva, leta och borsta, för att sen kunna ta del av det och låta mej inspireras.
Få uppleva en terrakottafigur live, och veta att ca 7900 individer till med unika drag, samt hästar och vagnar finns att skåda, ger vem som helst ståpäls!

Att sen få sluta sina ögon, lyssna till allt hackande, putsande och fejande som 700 000 arbetare och hantverkare under 39 års tid åstakom är magiskt. Hur var det möjligt, hade man modell, misslyckades man, och hur bibehålla inspirationen under närmast slavliknande former, många frågor som inte alltid behöver ett svar, för olösta gåtor är en facination i sig.
För det är ju med inspirationen som med mycket annat, när man väl letar efter den så finner man något annat, och det något annat kan ju trots allt vara en inspiration i sig.

De två bönder som 1974 grävde en brunn för att finna vatten, fann i stället början till ett av världshistoriens största gravfynd, Terrakottaarmén. Lite samma känsla som Robinson Crusoe måste kännt när han på sin öde ö upptäcker spår i sanden en Fredag morgon, är inte det också inspiration, så säg.

Vilken dag bönderna grävde brunnen förtäljer inte historien, men en sak är sann och säker, Mayakalenderns stora årscykel började 3114 f.Kr och tar slut den 21 December 2012.
Den dagen är som av en händelse en Fredag, och jag tror mej veta vems spår vi kommer att se i snön./eriksson

söndag 1 augusti 2010

Love is in the air!

Det var vårens ideér om pollen och dess olika former. Nu finns en serie av äldre damer som ska påminna oss om att leva livet fullt ut, hela vägen tills det tar slut. Inspirationen till dessa damer kommer från ett möte med en mycket sinildement herre. Sommarutflykt men sina medpatienter och klädd och kammad som en kille inför skolfotograferingen i trean. Han kunde knappt röra sig för han var så finkläd och skulle ha kunnat fått instruktioner av mamma under vattenkamningen om hur man håller sig fin hela dagen. Inte mycket gick att förstå av vad han sa men ett var klart och tydligt...han ville ha en glass strut! Medföljande personal ville avstyra det hela. Till den här herrens stora glädje fick han till slut en glass.

Personligen hade jag svårt att förstå varför han inte skulle få äta glass....men när han väl satt där med sin glass förstod jag . Herr´n hade inga tänder och glassätandet blev väldigt spännande. Men om man inte fokuserade sig på slabbandet och kletet utan såg på hans ögon och på hans hela minspel fick man se genuin lycka. Hade han vunnit tjugomiljoner på lotto hade han inte utstrålat en tiondel av det jag fick se. Även om livet kan vara trasigt och svårt. Det kan kantas av sjukdomar och begränsningar så önskar jag att vi ändå ska kunna leva livet tills det är slut och inte sluta leva på vägen. Det ska bli en samling av gamla inte så vackra men levande statyetter som tack för att jag fick bli påmind om vad enkelt det kan vara att vara glad för det lilla/ak