Morsdag!

Nu är det dax att ta fram den där extra energin som krävs för att producera mera! Ett hundratal gäster har besökt oss idag och så brukar det vara under sommaren...varje dag! Hyllorna måste fyllas nu de närmaste veckorna. Ljuset och löftet om sommar ska hjälpa oss att hitta krafterna som krävs. Efter att ha stått på torget hela gårdagen hoppas jag att vi har visat att vi finns och kanske kanske har vi väckt nya nyfikna att besöka vår verkstad och vårt café i sommar.

Mattias och Linda Baudin med barn kom förbi idag och det var skönt att höra att även smeder och glasblåsare inte har sommar productionen klara än! Vill man göra en riktigt trevlig tur under sommaren ska man åka till oss och sedan till galleri Utås för att sedan åka till Olofsfors där man kan besöka Linda i hennes glashytta och sedan Mattias i sin smedja. Ta en fika hos Sirpa på café Anno. Hur ska sommaren räcka till för allt som ska upptäckas????

Vi längtar efter att få sova i båten och njuta av det enkla livet. Det där livet som inbjuder till att bara vara! Men först....... ska hyllorna fyllas med keramiken som är resultatet av vad min mamma gav mej.....skapande glädjen och kärleken till leran.

Alla mammor.... grattis på morsdag!/ak

Packat och klart

Nu är bilen packad till bristningsgränsen och vi är redo för en dag på stan och trädgårdsmässan. Det som inte blev gjort är fortfarande ogjort. Vi har producerat och sålt! Nästan alla blommor som Helena gjort har sålts i verkstan så det blev inte mycket att ta med till torget! Nästa gång ska vi gömma det som ska med på mässa! Hur som helst ska det bli roligt att vara med på den här nya iden med en trädgårdsmässa i Örnsköldsvik! Vi får chansen att möta människor som fortfarande inte har hälsat på oss i Banafjäl och kanske kan vi inspirera dom till att ta en liten utflykt ut på landet och till Bruksgodset!

Regnet har öst ner hela dagen idag så det är slut på regn i morgon! En sån tur! Peter har fått uppleva det motsatta den här veckan där det mesta av hans skapande har gått om intet och bara blivit grus. Det är baksidan på det vi gör...man kan lägga ner massor av tid och sedan spricker det eller slår sig. Det man vet med säkerhet är att det är något som drabbar oss alla.

Hoppas att ni som kan och vill tittar in hos oss på torget i morgon! 10.00-16.oo!/ak

Så här trött är jag nu!!

Det har varit en enastående dag! Den har varit lång och innehållsrik på många sätt. Vi har idag besökt utställningen på Murberget tillsammans mad våra vänner i förskoleklassen och i ettan. Min dotter går i ettan så vi fick vara tillsammans hela dagen. Dom här barnen har följt vårt projekt med Ångermanlandsbruden och nu skulle dom få se vart hon till slut hamnade! Det är nyttigt att se saker genom barnen och deras tankar! Vi fick en guidad tur genom utställningen av Annso Grahn. Hon bemötte dessa sju och åtta åringar med att tala med dom på ett vuxet sätt och försökte inte gulle gulla. Bra! Bara för att dom är små betyder inte det att dom är små i huvudet! Dom lyssnade och ställde frågor och konstaterade saker om saker som var gamla, nya, fina och fula. Roooligt!

Tidigare i veckan var jag ute på en liten tur med barnen. När vi nästan rivit handelsträdgården sönder och samman insåg jag att lite mat i magen kanske skulle hjälpa. Vi stannade på sibylla för att ta en korv innan vi skulle fortsätta till utemöbels försäljaren. Vi får stå i kö en stund och på väggen sitter en gammal affisch med en uppdukad hamburger meny. Affischen har blivit blek av solen och färgerna har övergått i blå-grön nyans. Min yngsta dotter utropar glatt

- Kolla!!!! Dom har blå sallad på sina hamburgare! Coolt!

Åh va jag önskar att min hjärna hade tänkt den tanken! Nä...min hjärna tänkte...dom borde byta ut den där gamla affischen som blivit så urblekt! Min dotter förstod naturligtvis också vad som hade hänt med färgerna men tog chansen att få oss att skratta. Vad är det som gör att vi blir så logiska och tråkiga med åren? Nästa gång jag ser en urblekt bild från femtiotalet ska jag tänka att himlen faktiskt var gul och att alla färger fanns att finna i guldockra nyanser...till och med mina föräldrar!/ak

Idag har vi börjat att duka fram delar av det utställningsmaterial, inklusive de alster vi ska ställa ut på torget i Ö-vik nästa Lördag.
Så här långt ser det helt fantastiskt ut, och då ska ni veta att mycket återstår att göra och slutföra innan vi har hela stengodsbuffén klar till trädgårdsmässan.

När jag stod där och såg på det vi ställt fram för att få en liten hint om vart åt det lutade, så slog det mej hur nödvändigt det ändå är att stöta och blöta, kritisera och berömma, peppa och deppa, helt enkelt brainstorma sig fram till ett gemensamt resultat som gagnar oss alla, men ändå inte inkräktar på det egna konstnärliga uttrycket. För det är ändå märkligt och se, hur bra vi behåller vår egen stil, men ändå får ihop ett sammanhang.
Och som pricken över I, så har vi också den stora fördelen med öppen verkstad, integrerad med butiken där vi arbetar samtidigt som vi kan serva kunder och svara på frågor.

För många är ändå de stunder då kunder, besökare och allmänt nyfikna hängt över tegelväggen, snusat AK i nacken när hon drejat, frågat om ugnskapacitet och allt annat en oinvigd undrar över när de fått möjligheten att se processen hela vägen.
Se när det går åt pipsvängen eller när något oprövat visar sig vara ett lyckokast, förstå hur enkelt det ser ut att dreja, men imponeras av allt jobb som ligger bakom. Vi ger och vi får massor tillbaka, lärorika tankar och lekfulla funderingar, historier och historik.
För visst är vi människor i mångt och mycket helt fantastiska, bara vi tar oss tid att lyssna och finner glädjen i att dela med oss.

Så nästa gång ni besöker oss på Bruksgodset, måste ni bara be AnnaKarin berätta om "orginaltaket", det är kärlek det, till allt och alla, obetalbart!!/eriksson

Efter en härlig helg med både arbete och en båttur till Ulvön är vi nu tillbaka i verkstan och det känns bra! Vi , bleka krukmakare satte oss glatt i solen med lite lerpyssel men......vi svettades snart in igen. Man får ta det lite lugnt och fint med solens starka strålar.


Det här är en fantastisk tid ..då man från en dag till en annan kan se grönskan frodas! Allt får en saftgrön färg och allt känns så färskt! Det är inte svårt att hitta inspiration när naturen visar upp sin kraft så tydligt! Det spirar och spritter. Fåglarna spelar dygnet runt och det blir bara riktigt mörkt ett par timmar per natt!

Vi bränner en glasyr ugn i natt och det är lucköppning i morgon förmiddag. Jag målar i olja på kvällarna nu när ljuset tillåter. Jag målar och önskar och önskar och målar! Min förhoppning är att det är med måleriet som det är med keramiken - att det handlar om att öva mycket och så småningom gör handen det som hjärnan vill! Det doftar så gott av färgerna och jag lyssnar på böcker i mina lurar samtidigt som jag målar. En terapi form som jag kan rekommendera till flera! Man går in i sin egen lilla värld och utan att man vet om det så är man rätt i tiden och idkar "mindfullness". Man är bara här och nu och ingen annanstans i tanken....skönt/ak

Tar mej en kaffetår på godset och ler så smått över gårdagens eskapader. Hade nämligen en alldeles helmysig premiärtur på öppna havet, med Peter och Åke i Fantasea,trots regn och rusk.

Men det var inte det som var huvudnumret igår, utan det var vägen dit, från kärra till hav,om ni så vill.

Vår gode vän Larsson, backade nämligen sin lastmaskin med båten på släp, från sitt vinteride till rampen vid havet, en sträcka på två mil, 2 miiiil!!!, för mej personligen helt makalös uppvisning. Han har en bra mage Larsson, inget som kurrar där inte.

För visst är det så, att det man ofta minns och dragit lärdom av är resan dit, inte målet i sig. Samma lika i den verksamhet vi bedriver på Bruksgodset. En idé tas upp, bevattnas, ventileras och skissas, för att sedan provas, bearbetas, förändras, göras om och realiseras.

Så när resultatet äntligen står där i sin fulla blom, blir känslan mer av.., ja de va de de, bra jobbat ! Och så tas nya tag för nya projekt och mål, för som det sägs ;

belöningen för ett väl utfört arbete, är ett väl utfört arbete./eriksson

Vi har tankar på att sätta ihop en utställning. Vi vänder och vrider på vad som skulle vara bäst. En utställning är ett tillfälle att visa en annan sida av hantverket som annars får lite utrymme i verkstadsbutiken. Det finns ett tema - trådar (strings). Dom där trådarna som inte syns men som påverkar oss i livet och i vardagen. Trådarna som håller saker uppe, håller saker nere, håller oss tillbaka, håller oss fast. Trådarna som länkar saker samman eller som drar dom i sär.

Vi hade ideér om att försöka komma in på museet i Örnsköldsvik i höst men har inte haft energin att presentera vår ide´där. Det andra alternativet är att ha utställningen hos oss , uppe på övervåningen. Vi har ett snitt på hundra besökare om dagen under sommaren. Håller vi till här kommer Peter, Helena och jag finnas tillhands om besökarna vill diskutera utställningen. Det finns för- och nackdelar med det mesta.


Det jag vet med säkerhet är att vi kommer att hitta former för det här förr eller senare. Vem hade kunnat ana att krinolin damen/ångermanlandsbruden skulle hamna på Murberget efter tre år av vändande och vridande? Nu kommer hon dessutom att finnas på mjölkpaketen. Hon som tecknats ner på spånskivor och papper i alla de tänkbara former innan vi hittade ett forum för henne.
Det vi lärt av detta är: -bara för att det inte omedelbart finns en självklar plats i solen för en tanke kan den vara värd att hålla vid liv!

Nu skiner solen på mej och jag ska gå ut och hjälpa våren på vägen. En clarityn och livet leker igen /ak

Summan

Vi är summan av allt vi upplevt! Arv - miljö - förvärvad kunskap. Därför är allt vi går igenom danande för vår person. Nog har vi alla någonting som vi skulle vilja radera bort ur historien om vårt liv ......men vad skulle hända då?.....det har ju någonstans format den vi är-på gott och ont. Det vi vet är att det går inte att göra någonting åt tiden som gått men vi kan påverka tiden som ligger framför oss!

Jag har bestämt mej för att nu ska jag ha roligt! Vi har en fantastisk miljö att arbeta i och vi har en fantastisk energi i gruppen. Om jag fick önska någonting för andra skulle det vara att få gå till jobbet med samma känsla i magen som jag har! Idag har vi gårdagens påbörjade projekt att ro iland och det är bara att sätta i gång! Men som Peter säger...vi börjar med en kopp kaffe!

Anna jobbar i köket och det är alltid roligt när hon finns i huset. Hon är en person som kan få alla runt sig att må bra! Varm, omtänksam och glad, jag är så glad över att få vara hennes vän. Hoppas att alla våra besökare förstår vilken ynnest det är att bara få träffa henne!

Jaha nu rullar det igång och jag vet att när dagen har gått känns det som den har varit lång men samtidigt alldeles för kort! Hej hopp/ak

Idag har vi haft en intressant konversation i verkstan. Jag har fått ett nytt epitet som jag var glatt ovetande om....tills idag! Vi talade om äktenskapstycke och att man hittar likheter inom familjen. Då sa jag att min bror dock hittat en fru som inte var lik mej i allafall.....varpå Peter påpekade att vi visst var lika och att hon var lika bestämd som jag men att det inte framgick lika tydligt. Han tyckte att jag var mer utåtriktat djävlig!
Hur ska man tolka det? Han försökte att rätta till det hela med att det var en bra egenskap....
Nog har jag blivit kallad allt möjligt men det här hamnar dock högst upp på listan. Ska absolut skriva in det i min cv! Att jag kan vara smärtsamt ärlig både mot mej själv och andra det vet jag men djävlig brukar jag väl inte vara?

Har haft besök av fyra glada amatörer i verkstan som nyfiket ville se vad vi gjorde. Det är uppfriskande och nyttigt att svara på deras vetgiriga frågor och förklara hur, var och varför! Skapandet har ingen ålder och nyfikenhet inget bäst före datum! Hörde titeln på Babben Larssons nyskrivna bok : Jag tänker inte dö nyfiken....nånting!? Och det är väl det som driver oss - Nyfikenheten och viljan att veta! Den dagen man inte känner suget av att vilja lära och veta mer måste livet bli bra tråkigt! Min mans mormor blev ständigt tråkad för att hon var för nyfiken men som svar på tal sa hon - Jag är inte nyfiken ! Jag vill bara veta!/ak

mjölk ger starka ben.....barn!

Nu kan ni som bor i Ångermanland köpa Ångermanlands mjölk och på kartongen kan ni läsa om Bruksgodset och delta i en tävling där man kan vinna min frukostservis som man enbart kan komma över genom att vinna! Om någon vecka kan ni se och läsa om vår Ångermanlandsbrud som också kommer att pryda mjölkkartongerna från Milko!
Efter många timmars arbete har vi nu rott i land denna kampanj och nu är det upp till andra vilket utfall det blir! Skönt....nu har vi gjort vad vi kan!

Tänk om Farmor Anna hade fått uppleva att det står skrivet om hennes ladugård på mjölkkartongerna! Det kan tyckas vara långsökt att vi ska ha ett samarbete med Milko men med tanke på att min verkstad är en gammal ladugård och att keramiken jag gör är bruksgods så är det inte så konstigt! Nu hoppas vi att fler ska ta sig tid att komma ut till oss på landet och njuta av det lugn som vi kan erbjuda stressade stadsbor!

Nu tar nästa projekt vid och det är trädgårdsmässan på torget i Ö-vik 29maj. Nu ska vi tänka trägård ,balkonger, uterum och växthus! ......Kul!/ak

Nu var det några dagars sedan vi bloggade, alldeles för länge känns det som. Senast i bloggen var det AnnaKarin som frågade sig själv och alla vi andra vem och vilka vi skapar för, ett alltid lika aktuellt spörsmål som förmodligen har stöts och blötts sen urminnes tider.
Hur som haver, så råkar jag ju veta vem AnnaKarin just nu färdigställer en beställning till, det är....(så kul och vara hemlig ibland..:) nåt som angår oss alla. Därför detta dröjsmål på bloggen, det är mycket nu.

Men när väl kvällen kommer så finns det ibland lite tid över till en bra bok. Tycker mycket om att läsa och lyssna på böcker, det går liksom i vågor, ibland är det bilderböcker som gäller just nu skönlitteratur i form av "Just Kids " av Patti Smith. Självbiografiskt tidsdokument av bästa sort, rekommenderas!
I boken beskriver hon hur många gånger ödet bestämt livets färdriktning, men också hur hon fått kämpat sig till det hon är idag. Mycket av det hon beskriver känns igen, och jag tror många med mej har samma känsla, är det ödet som styr, eller om människan är summan av sina val.

Själv så har jag nog känslan av att stå någonstans mittemellan dom båda argumenten, att ödet många gånger kommer med alternativen och du själv får stå för valet, men som filosoferna säger; "att inte välja är också ett val".
Nu ska jag inte knorra till det mer, för hur än det är så måste vi till syvens och sist visa något vi skapat eller gett uttryck för, när vi står där i avgörandets stund, och förhoppningsvis adderat alla steg vi gått och intryck vi fått. Vid den tidpunkten har nog ödet gjort sitt har jag en känsla av. Det kommer att visa sig senare om inte annat, när AnnaKarin är klar med sin "beställning".
Böcker är bra som sagt, men inte allenarådande, för;

"Ett gott glas vin förtär ängslan och uppmuntrar hjärtat.
den som oupphörligen hänger i boken, blir blek, mager och vurmaktig,
men den som ibland bryter av och tager sig ett glas, gör väl mot sig själv
och friskar upp sinnet.", tyckte självaste Carl von Linné /eriksson