Hösten bär med sig lugn och rutiner. Jag gillar hösten och den höga klara luften. Att efter en promenad få komma in och dricka en kopp te och kanske göra en brasa.. Jag har inga problem med hösten! Värre är det med sommaren med alla förväntningar och förhoppningar och allt man vill hinna göra. För mej innebär hösten en fristad där det finns plats för eftertanke.

Den här hösten har vi startat med att ge butiken ett litet lyft som ger större möjlighet att exponera våra alster på ett mer rättvist sätt. Tidigare har man inte sett skogen för alla träden men nu ska det finnas utrymme för alla former och färger utan trängsel. Inspirerande att det nu ges nya förutsättningar för oss tre som ska samsas med våra tre olika formspråk.
Vi ska i September göra en liten utflykt till Stockholm för att tillsammans se på andras sätt att arbeta i grupp och samtidigt förhoppningsvis stärkas i det vi redan gör! Kärleken till hantverket och glädjen över skapande processen är kärnan i det vi gör och sedan tar det sig bara olika former.
Jag träffade en gång en kille som släpade hem stora stubbar från skogen som han sedan arbetade med utifrån ett uttryck som han sett i stubben. Han ville inte höra något romantiserande svimmel svammel om glädjen i skaparprocesser och annat. För honom var det ett helvete att släpa alla dessa tunga stubbar hit och dit. Han hade inte valt det utan det var bara som det var! Skit helt enkelt...bara en massa slit! ......men visst handlar också det om kärlek!? Kärleken är väl inte alltid så romantisk och rosa skimrande? Man får ju slita en hel del på grund av kärleken. Hur som helst blir vi pundare på det vi gör bara vi gör det hjärtat vill att vi ska göra. Jag har aldrig kännt mej tvungen att släpa hem stubbar men nu känner jag ett starkt behov av att fylla våra nya hyllor med nya former och färger!/ak