Tog mej en sovmorgon idag, var rätt så skönt och kom till Godset med laddade batterier. Finns som jag sagt tidigare en hel del att hugga tänderna i, och mer än så man skulle vilja påbörja. Ideér, utmaningar och kreativa möjligheter saknas inte, men man måste trots allt begränsa sig ibland för att kunna särskilja vad man håller på med. Idag blidde det getter och/eller getabockar om ni så vill. Har gjort två tidigare som jag blev mycket nöjd med, dom har fått resa söderut och trivs säkert alldeles förträffligt.

Varför just getter, kan man fråga sig. På något sätt tycker jag dom har en form och ett uttryck som tilltalar mej, och som är som gjort för att gestalta i stengods. Enkla, men med en speciell karisma där dom står med horn, öron och skägg, så fina!

Annars är jag ju inte ensam om att ge getter en framträdande roll i konstens, filmens och det allmännas intresse, för att inte tala om religionens och högtidernas syn på det skäggiga djuret.

Född och uppvuxen i Gävletrakten, så har jag sett sen min barndoms dagar, hur handlarna i staden med en dåres envishet, byggt upp denna halmbock för att sedan år efter år få se den brännas upp ett par dagar före Jul.

Många är historierna om denna bocks förbannelse eller marknadsföringslycka, om ni så vill. Vadslagning av den värsta sort, turister som tänt på i tron att det ska vara tradition, övervakad av militärer och webbkameror och ibland byggd av eldfast material!!???

Den roligaste och mest innovativa varianten av bockbränning var ändå den som utklädd till en tomte, sköt en brinnande pil från sin pilbåge mot bocken. Pilen for i en fin dalande kurva över bevakare och stängsel, och träffade objektet som brann ner, vackert, onödigt men innovativt, tomte med pilbåge.., ja vad ska man säga.....

Sen får vi inte glömma Gullspira i filmen "Barnen från Frostmofjället". Om tårar vore guld har vi varit miljonärer, som vi grät när barnens pulka for som en vante över dom snötäckta vidderna...

Har också gett namn åt ett filmpris om jag inte minns fel.

Och så förstås den helt underbare ryske målaren och konstnären Marc Chagall vars vackra getter och kvinnor oftast ses svävande över hans barndomsbyar, fantastiskt!

För att inte tala om hur många gånger storbrorsan skrämde upp en med bockarna Bruse, otäckt.

Säkert mycket mer som man kan lägga i betydelsen getter och vår historia, både på gott och ont, men som jag inte tänker gå in på här.

Mitt största och käraste minne om getter, är nog ända när mamma läste "Petter och hans fyra getter", en saga jag lärde mej utantill. En av dom var min absoluta favorit..,det var den tredje geten, för den var gul, den var Julbock varje Jul...../eriksson