Ibland blir det inte som man tänkt sig, det blir banne mig bra mycket bättre!

Gjorde mig en liten byrå i stengods för ett tag sedan, med en utdragbar låda. Den fick stå lite offside ett par veckor och goa till sig lite, eftersom jag vacklade lite idémässigt när den var klar, och var tveksam till om den skulle få vara kvar överhuvudtaget. för vem vill ha en liten byrå i stengods, därtill i Raku ?

Och där stod den, tittandes på mej och jag tittandes tillbaka. Fick liksom inte till det i tanken, ska den vara som den är, avskalad, utan krusiduller och symbolik, eller ska den tas bort, eller byggas på. För många gånger har man ju en tendens att överarbeta och göra för mycket, och ibland stannar man upp för tidigt.

En lärare berättade om ett liknande problem han hade med en skulptur föreställande en kvinna som ramlade utför en trappa.

Trappan han hade valt var ingen mindre än Spanska trappan i Rom (heter faktiskt så), som han tillverkade en modell av och skulpterade kvinnan som skulle falla i en framåtrörelse.

Men hur han än vred och vände på skulpturen, så fick han inte till det. Kvinnan såg endera ut att dansa chottis på ett ben, endera att elakt hytta med nävarna eller se spyfärdig ut.

Sent en kväll så for han till ateljén för att fortsätta sitt arbete och försöka få till det. Mörkt som det var så fick han ta till lite extra belysning som han exponerade mot kvinnan i trappen. Där, och just där, ser han vad han inte förstått och vad han har missat.

Hur han än försökt, så hade han inte fått till det, men nu när strålkastarljuset föll över kvinnan i trappen, så såg han hur skuggan förstärkte kvinnans rörelse, från att vara statisk, till att bli helt dramatiskt fallande. Lysande, rent ut sagt!

Men hur gick det då för byrån? Jo, liggandes bara en halvmeter från byrån fanns två små ben, tänkta till en marionett som inte blev av. In med dom i byrålådan som lämnas lite på gavel, och resultatet ser ni på bild ovan.

Man kan kalla det vad man vill, jag blir då både full i skratt och stolt när jag ser den, och då duger den, sen att den sprack i Rakubränningen är som sagt en annan pilsner.

"Konst är det man inte kan. Om man kunde det skulle det ju inte vara någon konst"/eriksson