tisdag 30 november 2010


Nu är det den tiden på året!

På bruksgodset laddar vi nu upp inför kommande julmarknad . Jag brukar känna mig stressad av allt som ska hinnas med men inte i år! Det som hinner bli gjort blir gjort det andra blir ogjort! Man blir glad och upprymd av alla tända ljus, värmande brasor och av snön och den bitande kylan! Ikväll hade vi en situation i köket på bruksgodset. En inkommande fas hade knasat till sig och vi hade fläckvis elbortfall. Våra säkra brudar i köket lät inte detta hindra deras framfart utan dom jobbade vidare med middags förberedelserna. Jag tittade in i köket och där står Eva i stearinljusens sken och med pannlampa på huvudet och färdigställde förrätten. Jag älskar när man är handlingskraftig! Om jag kunde dela den synen med alla skulle jag men som vanligt fungerar inte kameran när man som bäst behöver den! Tack till Vattenfall!

En stjärnhimmel som gnistrar och knastrar högt över grantopparna gör att man tackar för att man får finnas till! Det påminner mej om hur små vi är och hur obetydliga mina problem är i det stora alltet. Den tid jag har är som en vindpust. Det innebär att allt jag kan göra är mitt bästa och det är gott nog. Min dotter hjälpte en sommar till att måla brädor och fick beröm. - Du kanske ska bli målare när du blir stor? Elin som då var fyra år ruskade på huvudet....! - vad ska du bli när du blir stor då? Elin tänkte länge och väl .........- Jag ska bli mera Elin!

Kanske det är just så vi ska tänka! Va då bli...vi kan ju bara vara oss själva och odla det vi har och sedan utöka våra kunskaper och vårt kunnande. Keramiken ger mej det synliga resultatet av min kreativitet och det ger mej min belöning varje dag. Hur fjuttigt det än ter sig så i det stora finns det en glädje och stolthet att föra detta mycket gamla hantverk vidare. Ikväll kommer jag att somna med ett varmt hjärta och se fram emot att få gå till jobbet i morgon!/ Krukmakaren

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar