Första snön har kommit,den som har mage att ligga kvar en stund, ett par grader kallt och höstens första helgkurs i keramik har precis startat nu på morgonen.

Själv så står jag lite på sidan om och passar på att färdigställa några alster på göra listan, för att sen kunna påbörja nya grejer, vad det nu kan tänkas bli.

Satt hemmavid på Dalgatan och sorterade kartonger fyllda med fotografier, brev och andra ting, som får en att ömsom bli nostalgisk, glad, men också lite ledsen emellanåt.

För visst skiner man upp som en sol, när man i handen håller ett sånt här fint välskrivet brev med anteckningar i marginalen, små fina teckningar som beskriver en svårordad händelse, och alltid det där VÄND!, längst ner till höger. Fint som bara den, och mycket roligt att ha kvar.

Nu för tiden Anno 2010, med FB, Skype och Networlds, går det fort som attan med info, bilder, och grannar och vänners ve och väl.

Men vilken inspirationskälla! Vänner som levererar daglig dags, vackra underfundiga fotografier, teckningar och dikter, musictips, events och så mycket annat gott och tänkvärt att man bara baxnar!

Känner mej alltid så jäkla lyckligt lottad som har en kreativ bekantskapskrets, som bjuder på sig själv och som sagt, ger en input från alla håll och kanter, berikar tillvaron så mycket!!!!

Så till alla som står och trampar och inte riktigt kommer igång med kreativiteten, kan jag bara säga som Morfarn i Maksim Gorkijs memoarer" Min barndom" sa :

"Ut i världen, hemma blir det ingen guldmedalj"./eriksson