Nu är det den tiden på året!

På bruksgodset laddar vi nu upp inför kommande julmarknad . Jag brukar känna mig stressad av allt som ska hinnas med men inte i år! Det som hinner bli gjort blir gjort det andra blir ogjort! Man blir glad och upprymd av alla tända ljus, värmande brasor och av snön och den bitande kylan! Ikväll hade vi en situation i köket på bruksgodset. En inkommande fas hade knasat till sig och vi hade fläckvis elbortfall. Våra säkra brudar i köket lät inte detta hindra deras framfart utan dom jobbade vidare med middags förberedelserna. Jag tittade in i köket och där står Eva i stearinljusens sken och med pannlampa på huvudet och färdigställde förrätten. Jag älskar när man är handlingskraftig! Om jag kunde dela den synen med alla skulle jag men som vanligt fungerar inte kameran när man som bäst behöver den! Tack till Vattenfall!

En stjärnhimmel som gnistrar och knastrar högt över grantopparna gör att man tackar för att man får finnas till! Det påminner mej om hur små vi är och hur obetydliga mina problem är i det stora alltet. Den tid jag har är som en vindpust. Det innebär att allt jag kan göra är mitt bästa och det är gott nog. Min dotter hjälpte en sommar till att måla brädor och fick beröm. - Du kanske ska bli målare när du blir stor? Elin som då var fyra år ruskade på huvudet....nä! - vad ska du bli när du blir stor då? Elin tänkte länge och väl .........- Jag ska bli mera Elin!

Kanske det är just så vi ska tänka! Va då bli...vi kan ju bara vara oss själva och odla det vi har och sedan utöka våra kunskaper och vårt kunnande. Keramiken ger mej det synliga resultatet av min kreativitet och det ger mej min belöning varje dag. Hur fjuttigt det än ter sig så i det stora finns det en glädje och stolthet att föra detta mycket gamla hantverk vidare. Ikväll kommer jag att somna med ett varmt hjärta och se fram emot att få gå till jobbet i morgon!/ Krukmakaren

Nu är det julpyntat på Keramikverkstan, och allt är som alltid gjort med massor av smör och kärlek...

Alldeles för tidigt, men för att tala i börstermer, marknaden kräver det.., och vi också för att i slutändan hinna med allt annat som hör juletider till.

Nya spännande ting och kreativa upplevelser utlovas när ni väl besöker oss. Kräver en del i tid och material, att ständigt utforska och pröva sig fram från tanke till färdig gestalt, därför som sagt en tidig julpynt.

Annars är jag väl en motsägelsefull traditionalist som bejakar nytänk och kreativt mod, men förbannar varje ansats till att ändra på våra inkörda traditioner med bestämda datum.

Ve den som suger ur en kräftklo innan Kl. 17.00 den första Augusti, och må den ruttna i en trätunna, den som öppnar en burk av den ädla surströmmingen innan den tredje Torsdagen i Augusti. För att inte tala om fettisdagen, med sina semlor, som idag är snart sagt vanligare än kanelbullar. Ur led är tiden, och man kan krasst konstatera att vår herre fått ge sig på många fronter för marknadsanpassad konsumtion.

Det är väl den där magin man inte vill ska försvinna, att man förväntansfull och sprickfärdig av nyfikenhet, försöker hitta en liten springa i brunpapperet så man kan skymta Julskylten.

Eller rasslet från svarta kräftor , där man satt på pakethållaren och blåhöll plåthinkarna, samtidigt som gomseglet kände sörplet från klorna i dill...mmm.

Några dagar till har vi kvar på denna blogg, sen flyttar vi över till en ny och fräschare, ska bli spännande.Glöm nu inte vår Julmarknad, som likt en tjurig surströmming har premiär alltid på samma datum, den 3:e Advent.

För det är väl trots allt som Alf Henriksson tolkar det:

"Det blir som det blir, när det är som det är.

Det är som det är,när det var som det var. Det

var som det var, när det blev som det blev. Faran

är att det blir som det var."/eriksson

Det händer ibland att det kliar så förbaskat i ryggen när jag står där och jobbar på Godset. Raskt så går jag fram till Ak och ber henne klia lite så det går över.

-Jahaja, säger AK.., det är hembesök igen...

-Hembesök??

-Hur många gånger har jag inte sagt åt dej att det är din Lillebror Stefan som vill ha kontakt. Ett tecken, det är vad det är !

- Gör som jag säger, och gå på en sådan här seans och träffa en som förmedlar kontakten. Jag kan följa med som stöd om du inte törs.

-Törs! Det är klart jag törs, men varför.., det där funkar väl inte.

-Du, kolla på den där skylten, säger AK , och pekar mot en skylt i stengods som det står Anna-Karin på.

-När jag satt upp den, och det va det första jag gjorde när verkstan var klar, så kände jag att min mamma stod bakom mej och hejade på och tjoade för glatta livet, hon var här och hon var med mej, stupsäkert! Kändes in i ryggmärgen!

-Så du menar att det är Stefan som kliar mej på ryggen?!

-Såklart det är! Han vill ju tala om hur han har det, och så är han väl nyfiken på hur du och alla andra har det.

Och så där håller vi på..

Men jag måste medge att även om jag har det svårt att ta det till mej, så känner jag AK så pass väl vid det här laget, för henne är det sanning, och hon tjafsar inte om skitsaker i onödan, så det så!

När min lillebror Stefan gick ur tiden för fyra år sedan, så var det så plötsligt, och ofattbart och onödigt. Mitt i sorgen så förstod man ingenting om någonting, och jag vet ärligt talat om jag ville det, förstå det alltså...

Efter begravningen så fick vi en bok av Stefans bästa vän, den heter "Hoppsan, jag är död" av Arto Paasilinna.

-Läs den, sa Roland. Mycket Stefan i den, och säkert mycket utav många som gått ur tiden, unga som gamla.

Den är rolig, ger svar och ställer frågor, sant eller falskt, spelar roll men den hjälper i sorgefrågorna.

Jag klassar den boken som en av de bättre gåvor jag fått ta del av, i den av stunder då det är som svårast att ge.

Rekommenderar den verkligen, och ta och köp ljudboken, underbart tolkat av Frej Lindqvist.

Jag brukar tända ljus rätt så ofta, på Godset gör vi det alltid, och på Dalgatan gör jag det främst för att det är rogivande och vackert.

Nu har jag tänt två ljus, ett för pappa och ett för brorsan, det är ju Allhelgonahelgen och den kan man ju stötta.

Annars är det väl Simon Templar, Nelson Mandela, alla mina vänner och släktingar, jag tänker på när jag hör ordet Helgon, jag har ju många som finns med mej nu också.

Minnen bär vi med oss hela livet, och när vi tänder ett ljus eller gör något annat för att få möjlighet att i lugn och ro backa tillbaka, så sitter vi där och minns med ett stort skratt, eller med gråten i halsen.

Nu när jag sitter här och kollar in de brinnande ljusen, så hoppas jag i mitt stilla sinne att brorsan kliar mej lite på ryggen, skulle sitta så fint./eriksson

Tog mej en sovmorgon idag, var rätt så skönt och kom till Godset med laddade batterier. Finns som jag sagt tidigare en hel del att hugga tänderna i, och mer än så man skulle vilja påbörja. Ideér, utmaningar och kreativa möjligheter saknas inte, men man måste trots allt begränsa sig ibland för att kunna särskilja vad man håller på med. Idag blidde det getter och/eller getabockar om ni så vill. Har gjort två tidigare som jag blev mycket nöjd med, dom har fått resa söderut och trivs säkert alldeles förträffligt.

Varför just getter, kan man fråga sig. På något sätt tycker jag dom har en form och ett uttryck som tilltalar mej, och som är som gjort för att gestalta i stengods. Enkla, men med en speciell karisma där dom står med horn, öron och skägg, så fina!

Annars är jag ju inte ensam om att ge getter en framträdande roll i konstens, filmens och det allmännas intresse, för att inte tala om religionens och högtidernas syn på det skäggiga djuret.

Född och uppvuxen i Gävletrakten, så har jag sett sen min barndoms dagar, hur handlarna i staden med en dåres envishet, byggt upp denna halmbock för att sedan år efter år få se den brännas upp ett par dagar före Jul.

Många är historierna om denna bocks förbannelse eller marknadsföringslycka, om ni så vill. Vadslagning av den värsta sort, turister som tänt på i tron att det ska vara tradition, övervakad av militärer och webbkameror och ibland byggd av eldfast material!!???

Den roligaste och mest innovativa varianten av bockbränning var ändå den som utklädd till en tomte, sköt en brinnande pil från sin pilbåge mot bocken. Pilen for i en fin dalande kurva över bevakare och stängsel, och träffade objektet som brann ner, vackert, onödigt men innovativt, tomte med pilbåge.., ja vad ska man säga.....

Sen får vi inte glömma Gullspira i filmen "Barnen från Frostmofjället". Om tårar vore guld har vi varit miljonärer, som vi grät när barnens pulka for som en vante över dom snötäckta vidderna...

Har också gett namn åt ett filmpris om jag inte minns fel.

Och så förstås den helt underbare ryske målaren och konstnären Marc Chagall vars vackra getter och kvinnor oftast ses svävande över hans barndomsbyar, fantastiskt!

För att inte tala om hur många gånger storbrorsan skrämde upp en med bockarna Bruse, otäckt.

Säkert mycket mer som man kan lägga i betydelsen getter och vår historia, både på gott och ont, men som jag inte tänker gå in på här.

Mitt största och käraste minne om getter, är nog ända när mamma läste "Petter och hans fyra getter", en saga jag lärde mej utantill. En av dom var min absoluta favorit..,det var den tredje geten, för den var gul, den var Julbock varje Jul...../eriksson

Gladkapital

Idag har det varit en sådan där rationell dag. Städat på Godset, vilket innebär att vi frigör arbetsytor, spolar bort skräp och damm, fyller en ugn, dricker kaffe, pratar lite skit och åker hem.

Väl "hemma", som den här veckan är på Berget, med hunden vars rasnamn jag fortfarande inte kan uttala, utan nöjer mej med att hunden är bra för allergiker.

Tänt en brasa, bryggt en kopp te och slötittar lite i AK:s bok; "Profeten" av Kahlil Gibran. Fina tankar och texter visst, men inte min melodi längre, fina illustrationer dock.

För lyssna här: "Ty tanken är den fria rymdens fågel, som i en bur av ord kanske kan breda ut sina vingar men inte flyga." Funkar säkert för många, men inte längre för mej, känns lite långtradigt emellanåt och svårtillgängligt, men vackert, säkert!

Allt har väl sin tid som vi säger, vissa saker och tankegångar växer man ifrån, andra sätter sig för alltid och blir till ett livselixir. Tänker också på Tusen och en natt, sagor som varade 1001 nätter, berättade och sammanflätade av Scheherazade.

Annars finns det ju som alla vet en uppsjö av underbar litteratur och prosa; Hesses "Under Hjulet", T.S Elliots "Det öde landet"..m.fl..m.fl..

En stor favvo är helt klart Tage Danielsson, som rappt, underfundigt, intelligent och roande kastade ur sig än det ena än det andra mästerverket, här ett smakprov:

"Här står nu en höstdag förtrollande skön, och pockar på uppmärksamhet

Och här sitter jag med mitt klank om miljön, enständigt förbannad poet,

med surmulen uppsyn och träsmak i röven.

Jag tror jag går ut bland de gyllene löven.

Här lyser en höstsol förtrollande gul.

En vind smeker varligt min stuss.

Som ekorren samlar på nötter till jul

jag fyller mitt visthus med plus.

Man skriver om minus.

Men sällan förklarar mantydligt och klart,

vad det är man försvarar.

Här står nu en ek så förtrollande stark, och ökar mitt gladkapital.

Nu sipprar det fram ur min vresiga mark

en källa, kristallklar och sval.

Jag tillönskar Sverige all lycka och medgång.

Sen blir jag väl arg efter soldjävelns nedgång." /eriksson

Nu har jag snöat in på fallfärdiga, ödelagda hus som bara står där och väntar på att vittra sönder fullständigt, eller bli ett rivningsobjekt och bana väg för något nytt objekt.

Såg nämligen en mycket vacker bild på ett öde land och ett övergivet hus, lite ensamt för sig själv, men med en patina som berättade allt och ingenting om dom som byggt, varit boende och med råge använt sig av det, på alla sätt och vis.

Spänningen ligger ju lite i det osagda och odokumenterade, det man inte vet, men gärna fantiserar om och formar till en egen detektivgåta som helst inte ska få någon lösning. Vem byggde, och varför, och där!!??

Fick därför en lidnersk knäpp, och påbörjade en nybyggnad av ett ödehus med ett fallfärdigt patina som får fantasin att gå igång. Problemfritt?, inte alls..., men roligt med en spännande utmaning, lite som att göra en deckare eller en romans i stengods som betraktaren själv har möjlighet att utveckla.

Såg en fantastiskt fin utställning på Gävle konstcentrum i somras, som visade den rolige, underfundige och skicklige illustratören Chris Wares arbeten.

Mycket fin som sagt, men där fanns ett verk som visade ett hyreshus i snitt, med kommentarer i olika rum, av och med olika företeelser och aktiviteter hyresgäster har för sig, allt från kärleksgnabb till ändrade tapeter, antal försäljare, ägare, fester och olika maträtter, åldersskillnader och orgasmer och mycket mer......

Hmm.., blir nåt att ta tag i det..., dags för lite research..:)/eriksson