Jag är barnsligt förtjust i att öppna paket i vilken form och färg det månde vara, en ren adrenalinkick hur underligt det än låter. Andra gör det på annat sätt, en bekant öppnar inte sina paket inför åskådare av den anledningen att hon inte kan dölja sin besvikelse om och när hon nu blir det. En annan person får man truga och be för att han överhuvudtaget ska skänka paketet en tanke. Finns säkert fler sätt och synpunkter i ämnet presenter och paket.
Hur som helst så är det tanken som räknas, eller hur?

Lite i de här tankegångarna går vi i på Godset just nu, en paketinslagning där omslaget är klart, vackert och gediget i sin fulla prakt, och där vi istället ägnar oss åt innehållet och ska ta fasta på våra alsters former och uttryck, hur rummet ska hjälpa upp och gestalta deras egenskaper, och hur dom stöttar rummet och butiken i sin helhet, men framförallt, hur bemöts vårt slit och släp och grubblande, när våra besökare lossar på tejpen, klipper av snöret och träder in i det nya paketet. Där i ligger spänningen, eller anspänningen om ni så vill, med att bygga om, bygga nytt eller bara möblera och flytta om. Hur roligt och spännande som helst!
Att få prata färg och form och bredd och längd, fundera på sociala stråk och strängar. Hur går man, och vad ser man bland många men också i sin ensamhet.
Jag tror mej veta att vi gör rätt för vi gör det på vårt sätt. Kommer att bli intressant och också lärorikt att få ta del av våra besökares synpunkter fram över.

För hur än det är och förblir, så säger vi på Bruksgodset som Puck i en midsommarnattsdröm;

" Men har ni översett, med det som gick snett
och vi inte visslats ut
blir vi kanske bra till slut.
Så godnatt nu allihop.
Kläm nu i med bravorop
och applåder, om ni känner
för hos oss på Godset är ni alla våra vänner./ eriksson