Tack och lov, nu börjar allt komma tillbaka som det ska vara med hälsan och kreativiteten efter några dagars sjuksäng. Under den tiden har AK legat i som en rem och kommit igång med våren och sommarens collection, drejskivan har roterat som den värsta torktumlare och det har bara poppat upp än den ena, än den andra kreationen från hennes stilsäkra sinne och krävande händer.

Så nu har man måst ta sig i kragen och visa framfötterna. Har lite ideér som ligger och gror, behöver bara rensa bort lite ogräs och vattna med lite näring så tar dom fart. Det är som sagt en del som är på G förutom att butiken ska fyllas upp rejält inför vår och sommar, och då helst med en blandad konfekt med "gammalt" och nytänk.
En stor fördel med att jobba i stengods är att vägen från tanke till handling inte är så särdeles lång ( såvida man inte ska dreja, och behöver ordningställa ), du har ditt material, lite handverktyg, dina händer och den geniala tanken och så kör du igång!

Det är då man oftast inser sin begränsning som hantverkare när ens kunskaper ännu är i sin linda. Hur vad det nu ? Tänkte jag stort, smått, kavlat, ringlat, högt, lågt, Rakubränd eller inte..hmhmmm, mycket på en gång, kanske dags att backa filmen, skissa lite och fundera en gång till med AK.
Brukar bli bäst så.
Allt tar sin tid, och en sak är säker, alla har vi varit små.



En lärare jag hade i måleri berättade en lärorik historia om konsten att inte konstra till det. Detta hände:
Det var femte och avslutande året på Konstakademien ( mejan ) i Stockholm, en vecka var till ända och Fredagkväll som det var så togs rödvinet och pilsnern fram i ateljeérna. Där satte de, min lärare och hans kamrater och skålade och sjöng, förändrade världsordningen och konstformer, och var fullt ut eniga om att de var utvalda till att uträtta storverk.
En av kamraterna var dock fortfarande kvar i sin Atelje och målade, samvetsgrann och noga som han var. Han var uppväxt i norrland i en gruvarbetarfamilj, och hade alltid haft matdosa med sig under de fem år han studerat på Mejan. Noga som sagt med allt, nyttjade vare sig sprit eller röka.
Nåväl, här sitter som sagt rödvinseliten och skrävlar när en av dom ropar in till norrlänningen och säger, -men du, vad säger du, vad handlar egentligen konsten om ?
-Jaa, säger han på bred norrbottniska, ja den är ju rolig å håll på me, å hadd ja veta de tidigare så hadd ja sökt för länge sen, men va fan, man blir ju liksom alldri klar mä´t./eriksson