Men i allt detta och mycket mer som händer och sker detta år, då Mel och jag för det mesta tyr oss till moderns varma famn, så visas Pablo Picassos målning Guernica upp på Moderna museét i Stockholm.
Målningen som är lysande inte bara som ett historiskt dokument av slakt och barbari, utan även i sitt starka uttryck och ställningstagande för demokrati, självständighet och den fria människans val.
Konsten har alltid och ska förhoppningsvis alltjämt fortsätta att visuallisera den samtid vi lever i på både gott och ont. Minns Emile Zola, Bob Dylan, Picasso och Pablo Neruda för att nämna några, så har det varit, så är det och så ska det förbli.
AnnaKarins blogg om Bjästatragedin är en sund reaktion från en vuxen som är lyhörd och ödmjuk och vågar ta ställning, och fullt ut delaktig i ett mångfaceterat samhälle, kan bara hålla med.
När jag nu sitter här och skriver så har det gått en dryg timme sen jag sett en annan stor konstnär och medmänniska, Tomas di Leva uppträda på Stortorget i Ö-vik, magnifikt och storslaget i det lilla formatet, med mycken kärlek och medmänsklighet.
Men så här i eftertankens kranka blekhet, kan vi väl de flesta, tycka att kommunen borde skickat honom till torget i Bjästa, där det verkligen behövs, och sjungit unisont:
"Vi har bara varandra...."/eriksson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar