Sikken helg, föchyld å nuvig å mycken host-host å sängläge, blev inget helgjobb som jag tänkt mig, tillråga på allt så missade MODO slutspelet, fel låt vann i Melodifestivalen för att inte tala om Holmenkollen..
En fiaskohelg om man får tro såväl medierna som alla åsiktsmaskiner som levererat på insändare och bloggar.


Fiasko, fullständigt misslyckande eller platt fall om man vill säga det så, är ett i dessa tider rätt så uttjatat begrepp. Jag menar, var går skiljelinjen mellan fullständigt misslyckande och ett misslyckande, inte vet jag, men alla har vi väl haft ett platt fall eller....
I dagens mediabrus när allt når oss på nolltid så har vi blivit rejält luttrande både vad gäller det ena och det andra, så man frågar sig vad det är som ska få en att hoppa till och förfasas och förvånas, väldigt lite.


Förr var fiasko ett uttryck synonymt med någon nymodighet man inte förstod, kubismen, bilismen, kläder, musik, m.m. Numer är det ett mått på hur man skött sig.

Konsten och naturvetenskapen har alltid fått klä skott när det gäller utformning och utveckling. Många är de historier om fiaskon, oförståelse, brist på och oförmåga att tillgodogöra sig nytänk och nymodigheter.

Fiaskonas fiasko sägs vara urpremiären av Stravinskijs Våroffer i Paris 1913. Dels för den nydanande musiken som inte var av denna världen, den bytte taktart 150 gånger på slutet.
Sen den ryska baletten ledda av den ryske koreografen Nizjinskij, vars dans och dräkter är nog så kontroversiella idag. Som grädde på moset gjordes scenografin av dåtidens nydanare inom konsten, som ansågs som fiaskon redan innan denna föreställning. Publiken skrek och slet varandra i håret medan Nizjinskij höll takten åt dansarna som inte hörde musiken, Stravinskij lommade hem oförstående och sårad, balettmästaren Djagilev gnuggade händerna enligt devisen "all publicitet är bra publicitet". Föreställningen las ner efter 6 ggr, resten är historia som man säger, den som ändå fått sett på DEN premiären.
Är vi sen förvånde att allt detta ovan räknas till de stora mästerverken och som bidragit stort till att utveckla konstformen.

Krävs mod,uthållighet och en stor portion självkänsla för att åstakomma dylikt, full av beundran för dessa nydanare som stått pall för belackare och förståsigpåare.
För som Coco Chanel, Stravinskijs älskarinna och själv enastående nydanare lär ha sagt:
"Eftersom vi har allt i huvudet, gäller det att inte tappa det."/ eriksson