Vi lever efter ett devis här på keramikverkstan! Ett devis som ställer saker på sin spets.

Ingen kommer ihåg en fegis!

Lycka är att våga tappa fotfästet en liten stund. Det finns många uttryck för det jag pratar om. Att tveka när man ska måla med glasyr är inte ett alternativ. När man har satt penseln mot lerskärven finns det ingen återvändo. Det är med viss vånda man närmar sig Ångermanlandsbruden med pensel när man vet vilken tid som är lagd på skulpterandet. .....Nu står hon i ugnen och ska toppa 1260gr. Resultatet av två veckors arbete finns att möta imorgon när ugnen ska öppnas. Ska glasyren lyckas? Kommer hon att leva upp till den inre bild som vi har på näthinnan. Ugnen tickar på och nu är det endast väntan.........../ak