Ledig dag imorgon Söndag, sen väntar en ny härlig arbetsvecka på godset med AnnaKarin, Helena, Anna och Eva och Alice och Karin, priviligerad javisst.., klagar inte heller. Påbörja och fortsätta några projekt och avsluta åtminstone ett, och det är då magkänslan ska avgöra när allt känns rätt och riktigt och att det är dags att sluta. Kan vara ganska svårt att klippa navelsträngen ibland.., man kanske skulle...hmmm..., o.s.v., lite som att våndas vid början av ett arbete fast tvärtom, om ni förstår vad jag menar..

Hur som helst så måste jag medge att vi är lyckligt lottade som har ett jobb där man aldrig blir klar och fullärd, nya saker att upptäcka och gestalta, alla lika outtömliga, och materialen alltid lika oberäknerliga. En fascinerande värld i sej, med sina egna lagar och öden, ömsom helt fantastisk och ibland rent ut sagt för jäklig.

Men en vacker dag händer det att man måste skiljas från sina alster, och betraktaren, konstälskaren och kunden tar över och får ge uttryck för sina synpunkter och värderingar. Förhoppningsvis så äger denna person ett öppet och nyfiket sinne som bidrar till betraktelsen.

För det är väl trots allt som vår käre Nalle Puh så fint uttrycker det:

" Poesi och konst är inte saker man hittar, utan det är saker som hittar en, och det enda man kan göra är att gå där de kan hitta en."

Titta på bilden ovan, färgerna är satta på provbruden, som AnnaKarin skrev om i veckan som var, hon blir snyggare och snyggare för var dag som går, henne blir det svårt att skiljas från.:)/Eriksson