" Där gamla grejer stodo tätt och skymde ljuset för varandra,

där sågs en dag med stång och spett en skara ungfolk muntert vandra.

från krus till skål, man sig beger,

från syll till ås, allt sopas ner.

Ha ! Tidens sed att sopa hus !

Det är förskräckligt,

här städas för att få nytt och ljus,

är kanske inte det tillräckligt ?"

Så skriver Strindberg, inte känd för att vara en muntergök alla gånger. Och det kan jag lova, att inte for väl mungiporna uppåt när såväl kvastar som trasor skulle fram, för att ge plats åt nytt på bänkar och bord.

Då allt väl var utplockat ur lokalen, togs tyger fram, togs tyger ut, det tycktes och lyssnades, och tycktes och ratades och ställdes och gälldes och fälldes och gissades och dissades.

Lådor bars ut och upp, för att bäras ner och tittas i. Det gjöts och slöts och byggdes och repades.

Så ropade Eva och vår Pryo Axel att kaffet var klart, vi fikade och hade så trevligt, när vi upptäckte att helt plötsligt så var det kväller och vi var halvvägs den första dagen, lampan tändes av AnnaKarin och det varde ljus.

När så den andra dagen uppenbarar sig imorgon så vet vare sig vi på Bruksgodset eller någon annan vad som komma skall, men en sak är jag säker på, morgondagen lär inte bli tråkig den heller, varde......:)/ Eriksson