Livets mening är att vara länken mellan det förflutna och framtiden, att ta vara på det från förr, förädla det och föra det vidare till nästa generation, som någon vis person lär ha sagt, och visst är jag beredd att hålla med.
Jag har nämligen tillbringat påsken hos min mamma och blivit ompysslad och omsorgsfullt matad med nostalgi, bokstavligt talat. Hemlagade kåldolmar, isterband och stuvad potatis samt otaliga recept från en svunnen tid tycks det, men som ändå inte är alltför avlägsen.

Samma sak upprepas nästan var gång jag besöker henne, fotografier, recept och dagböcker varvas med den bästa husmanskost och minnen dyker upp kring allt och alla.
Och på något sätt är det som om jag, Peter, inte förstått förrän nu vad jag ska ta in, behålla, förvalta och föra vidare. En tanke som inbegriper det mesta faktiskt.


Själv tycker jag om att laga mat, vilket inte är detsamma som att ha den rätta känslan.
Men en sak har jag nu lärt mig, och det är att dela med mig av den kulturskatt husmanskosten i själva verket är.

Här på Bruksgodset är vi lyckligtvis begåvade med kökspersonal som kan historien och dessutom har förmågan att göra den rättvisa så till den grad att gomseglet inte räcker till och smaklökarna vibrerar.
Så nu passar jag på och lämnar över nästa bloggsida till Anna Ulander, det är på tiden att hon delar med sig av allt hon kan ( utan hemlisarna förstås ), jag säger bara till alla gomsegel, ta er i akt och skota in.

Så var stolt över edra mödrar och deras maträtter, för det finns ju bara ett vackert barn i världen, och varje mor har det./eriksson