Idag har vi börjat att duka fram delar av det utställningsmaterial, inklusive de alster vi ska ställa ut på torget i Ö-vik nästa Lördag.
Så här långt ser det helt fantastiskt ut, och då ska ni veta att mycket återstår att göra och slutföra innan vi har hela stengodsbuffén klar till trädgårdsmässan.

När jag stod där och såg på det vi ställt fram för att få en liten hint om vart åt det lutade, så slog det mej hur nödvändigt det ändå är att stöta och blöta, kritisera och berömma, peppa och deppa, helt enkelt brainstorma sig fram till ett gemensamt resultat som gagnar oss alla, men ändå inte inkräktar på det egna konstnärliga uttrycket. För det är ändå märkligt och se, hur bra vi behåller vår egen stil, men ändå får ihop ett sammanhang.
Och som pricken över I, så har vi också den stora fördelen med öppen verkstad, integrerad med butiken där vi arbetar samtidigt som vi kan serva kunder och svara på frågor.

För många är ändå de stunder då kunder, besökare och allmänt nyfikna hängt över tegelväggen, snusat AK i nacken när hon drejat, frågat om ugnskapacitet och allt annat en oinvigd undrar över när de fått möjligheten att se processen hela vägen.
Se när det går åt pipsvängen eller när något oprövat visar sig vara ett lyckokast, förstå hur enkelt det ser ut att dreja, men imponeras av allt jobb som ligger bakom. Vi ger och vi får massor tillbaka, lärorika tankar och lekfulla funderingar, historier och historik.
För visst är vi människor i mångt och mycket helt fantastiska, bara vi tar oss tid att lyssna och finner glädjen i att dela med oss.

Så nästa gång ni besöker oss på Bruksgodset, måste ni bara be AnnaKarin berätta om "orginaltaket", det är kärlek det, till allt och alla, obetalbart!!/eriksson