lördag 8 januari 2011

Nu byter vi blogg! Vår nya adress är www. bruksgodset.blogg.se
Syftet är att få en mer lätt hanterad blogg som gör det enklare att kommentera och ge feedback på det som skrivs! Vill man hitta oss kan man även gå via vår vanliga hemsida! bruksgodset.se!

Vi önskar er alla välkomna till vår nya blogg!
...Och naturligtvis ett gott nytt år! /eriksson & Rask

måndag 3 januari 2011


Då så, kom ett nytt år, och om några veckor får de som vill hoppa med kineserna in i Kaninens år. Kaninens år som kännetecknas av stor tur, samtidigt som det är vänskapens och individualismens år.Ska man starta egna projekt, är det Kaninens år som gäller, och då främst inom mode och elegans, som gjort för att förverkliga sig själv, nåt som Kineserna varit mycket duktiga på dom senaste årtionden.
Hur som helst, så har det varit mångfacetterat och intressant, roligt och innehållsrikt, kreativt och kärleksfullt och mycket mer..., men "been there, done that, but didn´t bought myself a t-shirt".
Slutet på 2010 var på många vis ett bra sätt att sammanfatta året på. Vårt hårda höstjobb på Bruksgodset fick sitt fina avslut i form av Julmarknaden som blev den bästa någonsin, tack alla! På TV4 visade man det bästa man gjort "Så mycket bättre", en fantastiskt bra programidé.
Frånsett alla orättvisor, allt hyckleri världen runt, i såväl religiösa som politiska kretsar, all terror och miljöförstöring, saker som vi kan och ska försöka förändra, så finns det en händelse som gör extra ont, den att skådespelaren Per Oscarsson nyligen gick bort.
I en värld där, "sköt dej själv, och skit i andra" mentaliteten mer och mer får fotfäste, bör man ha denne man i åtanke. En människa med stor integritet och ett större hjärta, mästare i sin genre, men ändå lyhörd och ödmjuk, gick sina egna vägar och möttes i början av oförståelse men var fast i sina beslut. Ett föredöme, alltid!!

Jag hoppas innerligt att Sveriges television nu tar tillfället i akt, och spelar upp Shakespeares "Trettondagsafton", där han gör adjutanten Andreas Blek af Nosen.
Det första som sägs i den pjäsen är bland det vackraste och mest berömda:


"If music be the food of love, play on". /Kan inte sägas Så mycket bättre./eriksson

måndag 6 december 2010


Har trampat runt som en äggsjuk höna i väntan på att ugnen ska bli klar och vi får glasera skröjen. Gå och gör nån nytta, blogga en stund, säger AK, och då gör jag väl det då.

Sista dagen idag för att skapa och kreera det som ska med på Julmarknaden, sen kommer ugnen att gå hela veckan fram till fredag kväll.

Mycket nytt och roligt kommer vi att kunna visa upp om nu allt går som det ska på slutspurten. Nya leror och glasyrer har vi testat under hösten på både gott och ont. Vi har Rakubränt en hel del, ibland med klena resultat med smällar och poffar som garnering. Trots allt så har man nog ett kalasjobb att komma till varje morgon, där den ena dagen inte är den andra lik. Där vi stöter och blöter, fantiserar, respekterar och försöker i mångt och mycket att leverera.

Nu kommer vi vart eftersom att ställa ut och dekorera i butiken, göra plats för allt trevligt folk som brukar dyka upp, ordna med fika, glögg å sånt, lite Juligt sådär. Nu hör jag att AK ska börja glasera, bäst att skynda nu, inte mycket kvar..., tipptapp tipptapp tippetippe tipptapp...,tipptipptapp.../eriksson

söndag 5 december 2010


Läste härförleden i Svenskan om det senaste i NY, att det är inne att gå på "hemliga adresser". Hur nu något som är hemligt kan vara inne och vice versa.
Nåväl, läs nu noga. I snabbmats restaurangen Crif Dogs som ligger vid Marks Place i New York, finns i ett hörn en sliten telefonkiosk. Man går in i den, lyfter på luren.
Ingen där, istället öppnas en lönndörr och en värdinna välkomnar in till baren, och vips så är man där, på PDT.
Här som på de andra PDT:s, så ligger fokuseringen på det som serveras, och inte på vem som är där eller vilken status vederbörande har.
En av barens regler är " no name-dropping and starfucking", respekt! I dom flesta fallen är de här "lönnkrogarna" lyxiga och mycket påkostade. Det här gillar jag verkligen, och jag ska så fort som möjligt tala med AK och Helena om vi inte kan ordna till något på Godset.
Här kommer en liten idéskiss!
Man går bara in på toaletten som finns i verkstan, skruvar på varmvattenkranen och en lönndörr öppnas.
Väl därinne får besökarna uppleva och skapa konst och kultur man inte trodde fanns, eller som egentligen inte kan göras, ett konstens Shangri La, där allt åldras endast obetydligt, även drinkarna.
Där den som påstår sig inte gilla hantverk men ändå gör det, kan titta i smyg och dreja i lönndom. Kort sagt, som det sägs i Norrland "när du vill vara dej själv en stund".
Ett ställe där allt går på lätten, fantasin, kreativiteten och inspirationen flödar som brusande vårälvar, och man kan skapa i ren eufori utan att ens räkna med risken att bli utbränd, och där allt är i färg och klingar i dur.
Japp, så får det bli...,tills dess, Please Don´t Tell anyone..../eriksson

lördag 4 december 2010


Börjar så snart skönja ett slutresultat på den senaste tidens intensiva, och trots allt roliga arbete på Bruksgodset med allsköns kreativa skapelser. Ser fram emot nästa helgs Julmarknad då allt ska vara på plats och då besökare, kunder och kritiker får säga sitt, lite granna att "quality is in the eye of the beholder". Må så vara, men resan hit har varit lärorik och givande, det är det viktiga.
Nu under helgen, alltså idag Lördag, och imorrn Söndag, så pågår Örnsköldsviks museums Julmarknad, en händelse som legat i träda några år, men har till glädje för de flesta kommit tillbaka. Jag och AK ställer ut ett litet urval av vad vi åstakommit under hösten, och likaså gör ett antal andra kreatörer med sina alster. Mycket folk var det idag, nöjda, nyfikna och frågvisa, precis som de ska va, roligt!
Innan vi for hem så fick vi en privat liten guidning i det som kommer att bli det nya Bror Marklunds rummet på Ö-viks Museum. Allt berättat och gestaltat av den eminente Ulf Edberg vars engagemang alltid smittar av sig.
Där fick vi se originalgipsen, ORIGINALGIPSEN alltså!!
Sånt tar andan ur en fullständigt! Här har Bror Marklund en gång i tiden stått och skulpterat i gips, sina förlagor och skisser till bronsskulpturer, till scenografier och andra utsmyckningar. Och när man försiktigt, såå försiktigt stryker med fingrarna över mästerverken så blir man helt tagen, say no more....
Konst har en sån egenskap, om man ger den tid att mogna, och sig själv en chans till eftertanke.
Lite så måste fåraherden i Spanien ha kännt den dag, då han med sina två söner var ute och vallade fåren.
Tillsammans med sönerna upptäcker han grottmålningarna i Cantabria, kliver in där och får se de berömda djuren målade på väggarna, som de första människorna på 20.000 år.
Till skillnad från mej och känslan idag för Bror M, så måste grottbesöket ha varit makalöst, man frågar sig, vilka och varför och hur...,och inser i sitt stilla sinne att konst kan vara konstruktiv utan att konstra till det.
För kanske är det som Jackson Pollock säger:

"När jag går upp i mitt måleri, är jag inte medveten om vad det är jag gör. Det är först efter att under någon tid ha "bekantat mig" med det, som jag ser vad jag egentligen hållit på med."/eriksson

onsdag 1 december 2010



Då gick jag ner till krukmakarenshus och fann honom upptagen med arbete vid drejskivan. Och när kärlet som krukmakaren höll på att göra av leret misslyckades i hans hand, började han om igen, och gjorde av det ett annat kärl så, som han ville ha det gjort.


Text ur Jeremia 18;3


Så har vi det på jobbet!/krukmakaren

tisdag 30 november 2010


Nu är det den tiden på året!

På bruksgodset laddar vi nu upp inför kommande julmarknad . Jag brukar känna mig stressad av allt som ska hinnas med men inte i år! Det som hinner bli gjort blir gjort det andra blir ogjort! Man blir glad och upprymd av alla tända ljus, värmande brasor och av snön och den bitande kylan! Ikväll hade vi en situation i köket på bruksgodset. En inkommande fas hade knasat till sig och vi hade fläckvis elbortfall. Våra säkra brudar i köket lät inte detta hindra deras framfart utan dom jobbade vidare med middags förberedelserna. Jag tittade in i köket och där står Eva i stearinljusens sken och med pannlampa på huvudet och färdigställde förrätten. Jag älskar när man är handlingskraftig! Om jag kunde dela den synen med alla skulle jag men som vanligt fungerar inte kameran när man som bäst behöver den! Tack till Vattenfall!

En stjärnhimmel som gnistrar och knastrar högt över grantopparna gör att man tackar för att man får finnas till! Det påminner mej om hur små vi är och hur obetydliga mina problem är i det stora alltet. Den tid jag har är som en vindpust. Det innebär att allt jag kan göra är mitt bästa och det är gott nog. Min dotter hjälpte en sommar till att måla brädor och fick beröm. - Du kanske ska bli målare när du blir stor? Elin som då var fyra år ruskade på huvudet....! - vad ska du bli när du blir stor då? Elin tänkte länge och väl .........- Jag ska bli mera Elin!

Kanske det är just så vi ska tänka! Va då bli...vi kan ju bara vara oss själva och odla det vi har och sedan utöka våra kunskaper och vårt kunnande. Keramiken ger mej det synliga resultatet av min kreativitet och det ger mej min belöning varje dag. Hur fjuttigt det än ter sig så i det stora finns det en glädje och stolthet att föra detta mycket gamla hantverk vidare. Ikväll kommer jag att somna med ett varmt hjärta och se fram emot att få gå till jobbet i morgon!/ Krukmakaren